Bilens bromsar

Bilens bromsar

Det här avsnittet ger dig två saker. Först hur bromssystemet är byggt och hur du själv kontrollerar att det fungerar. Sedan det som brukar avgöra flest provfrågor: hur långt bilen faktiskt hinner rulla innan den står stilla, och varför siffrorna växer så mycket snabbare än farten.

Så är bromssystemet byggt

Moderna bilar har ett hydrauliskt tvåkretssystem. Hydrauliskt betyder att kraften från din fot inte överförs mekaniskt utan via bromsvätska i slutna ledningar. När du trycker ner pedalen pressas vätskan genom ledningarna ut till hjulen, där den pressar ihop bromsbeläggen.

Tvåkrets betyder att systemet är dubblerat. Det finns två av varandra oberoende ledningskretsar. Går den ena sönder finns den andra kvar, så du behåller en del av bromsverkan i stället för att stå helt utan. Pedalen känns då lång och svampig och sträckan blir betydligt längre, men du kan fortfarande stanna. Konstruktionen är alltså en säkerhetsmarginal, inte något du ska köra vidare på.

Lagen kräver dessutom att varje motorfordon har två oberoende bromssystem: en färdbroms (pedalen) och en parkeringsbroms.

Ute vid hjulen sitter antingen skivbromsar eller trumbromsar. Skivbromsar har bättre bromsförmåga och kyls bättre, och är i dag det vanliga. Trumbromsar förekommer fortfarande på bakaxeln, ofta i mindre bilar och i vissa elbilar där bakbromsarna används sparsamt eftersom motorbromsningen tar en stor del av jobbet.

Bromsservo

Bromsservon, ibland kallad vakuumservo, förstärker ditt pedaltryck och gör att du klarar full inbromsning utan att sparka sönder golvet. Den fungerar bara när motorn är igång. Stannar motorn under färd har du normalt kraft kvar för en eller ett par inbromsningar innan förstärkningen är förbrukad — därefter blir pedalen stenhård och du måste trampa mycket hårdare för att få samma effekt. Bromsarna är alltså inte borta, men de kräver betydligt mer muskler.

Kontroller du kan göra själv

Bromskontroller tar en minut och avslöjar fel innan de blir farliga. Gör dem med jämna mellanrum, och alltid när du har lånat eller hyrt en bil.

• Trycktest av systemet: stå stilla och tryck hårt på bromspedalen i ungefär tjugo sekunder. Pedalen ska stanna någonstans halvvägs ner och kännas stum. Sjunker den långsamt mot golvet läcker det bromsvätska någonstans — bilen ska bärgas, inte köras. Fjädrar den och känns svampig har luft kommit in i systemet, vilket också ska åtgärdas på verkstad.
• Test av bromsservon: trampa ner pedalen några gånger med avstängd motor för att tömma vakuumet. Håll sedan pedalen nertryckt och starta motorn. Fungerar servon sjunker pedalen ytterligare en bit av sig själv. Händer ingenting är servon trasig.
• Bromsvätskenivån: titta på behållaren under huven. Nivån ska ligga vid maxstrecket. Ligger den under beror det antingen på läckage eller på att bromsbeläggen är utslitna. Bromsvätska drar dessutom åt sig fukt över tid, vilket sänker kokpunkten och ger sämre broms vid varm broms i långa nedförsbackar. Den bör därför bytas ungefär vartannat år.

Bromsvarningslampan

Tänds bromsvarningslampan finns två troliga förklaringar. Antingen har du glömt kvar parkeringsbromsen åtdragen, eller så är bromsvätskenivån för låg. Det första fixar du på två sekunder. Det andra betyder att systemet läcker och att bromsarna inte längre är att lita på. Är det inte parkeringsbromsen ska du stanna så snart det kan ske säkert och låta bärga bilen. Du får aldrig köra vidare med bromsar du inte kan lita på.

Provbromsa

Provbromsning är den bästa kontrollen av allihop, eftersom den testar hela kedjan under verkliga förhållanden. Välj en tom grusväg eller en lugn parkering, kör i låg fart och bromsa allt hårdare.

Det du letar efter:

• Bilen ska bromsa rakt. Drar den åt något håll bromsar hjulen olika hårt.
• Inga skrapande metalliska ljud. Metall mot metall betyder att beläggen är helt slut och att bromsskivorna håller på att förstöras.
• Om något hjul låser sig ska det vara framhjulen först. Låser bakhjulen först är risken för sladd stor.

Provbromsa också alltid efter att bromsarna blivit blöta — efter biltvätt, efter en djup vattensamling, efter en lång körning i ösregn. Fukt mellan belägg och skiva försämrar bromseffekten tillfälligt. Några lätta inbromsningar utvecklar värme som torkar bort vattnet.

Parkeringsbromsen

Parkeringsbromsen, i vardagligt tal handbromsen, är ett eget system som normalt verkar på bakhjulen. I nyare bilar är den elektrisk och sköts med en knapp i stället för en spak.

Skulle färdbromsen sluta fungera helt under färd kan du försöka bromsa med parkeringsbromsen, men gör det mjukt — ett ryck kan låsa bakhjulen och ge sladd. Att köra en bil där parkeringsbromsen är enda fungerande broms är däremot aldrig tillåtet.

Använd parkeringsbromsen varje gång du parkerar, även på plan mark. En broms som aldrig används rostar och kärvar, och blir successivt sämre. Lägg dessutom i en låg växel, eller P i en automatlåda.

Ett undantag: när det är kallt och fuktigt kan parkeringsbromsen frysa fast. Då är det bättre att låta den vara och i stället lita på ettans växel.

Funktionstest: starta bilen, dra åt parkeringsbromsen, lägg i ettan och släpp upp kopplingen försiktigt. Bilen ska inte röra sig framåt alls. Under testet tänds bromsvarningslampan, vilket är helt normalt — en av lampans uppgifter är just att påminna om åtdragen parkeringsbroms.

ABS — låsningsfria bromsar

I en gammal bil utan ABS kan hjulen låsa sig vid hård inbromsning. Ett låst hjul glider, och ett glidande hjul går inte att styra med. Du kan vrida ratten hur mycket du vill medan bilen fortsätter rakt in i hindret.

ABS löser det genom att flera gånger per sekund släppa och återta bromstrycket på det hjul som är på väg att låsa sig. Hjulet hålls på gränsen till låsning, där både broms och styrförmåga finns kvar.

Den stora vinsten med ABS är att du behåller styrförmågan, inte att bromssträckan blir kortare. På torr asfalt blir sträckan ofta något kortare, men på grus, snö och is kan den faktiskt bli längre. Ett låst hjul skyfflar upp en kil av löst material framför sig som bromsar, och den effekten går förlorad med ABS. Det här är en klassisk provfråga, så lär dig formuleringen: ABS ger kontroll, inte alltid kortare sträcka.

Så bromsar du med ABS i en nödsituation

Trampa så hårt du kan och håll kvar trycket tills faran är över. Släpp inte, pumpa inte. Pedalen kommer att vibrera kraftigt under foten och systemet låter ofta som ett skrapande knatter. Det är rätt, det är systemet som arbetar. Många förare blir rädda av vibrationen och lättar på trycket — då bromsar de plötsligt mycket sämre än de tror.

Tänds ABS-lampan under färd är systemet ur funktion. Vanliga bromsar finns kvar, men hjulen kan låsa sig vid hård inbromsning. Kör lugnt och uppsök verkstad.

Att få stopp på bilen

Nu till siffrorna. Hela sträckan från att du upptäcker faran till att bilen står stilla kallas stoppsträcka, och den består av två delar:

Reaktionssträcka + bromssträcka = stoppsträcka

• Reaktionssträckan är vad bilen hinner rulla från att du ser älgen tills din fot ligger på bromsen.
• Bromssträckan är vad bilen rullar från att bromsen tar tills den står helt still.

Reaktionssträckan

Bara två saker styr den: din reaktionstid och farten. Reaktionssträckan växer proportionellt med hastigheten. Kör du tre gånger så fort blir reaktionssträckan tre gånger så lång.

En genomsnittlig förare reagerar på ungefär en sekund. Med den utgångspunkten finns ett räknesätt du klarar i huvudet: avrunda farten till närmaste tiotal, stryk nollan och multiplicera med tre.

• 30 km/h: 3 × 3 = cirka 9 meter
• 50 km/h: 5 × 3 = cirka 15 meter
• 70 km/h: 7 × 3 = cirka 21 meter
• 90 km/h: 9 × 3 = cirka 27 meter
• 110 km/h: 11 × 3 = cirka 33 meter

Är du trött, stressad, påverkad eller sysslar med telefonen kan reaktionstiden lätt bli två sekunder — och då fördubblas sträckan. Vid 90 km/h betyder det 54 meter innan du ens har börjat bromsa.

Bromssträckan

Här är hastigheten helt dominerande, eftersom rörelseenergin växer i kvadrat. Dubblad fart ger fyrdubblad bromssträcka. Tredubblad fart ger niodubblad.

Under perfekta förhållanden — torr asfalt, bra däck, fungerande bromsar — ser det ut ungefär så här:

• 30 km/h: cirka 4,5 meter
• 50 km/h: cirka 12,5 meter
• 70 km/h: cirka 24,5 meter
• 90 km/h: cirka 40,5 meter
• 110 km/h: cirka 60,5 meter

Vill du kunna räkna fram dem: dela farten med tio, upphöj till två och dela med två. Vid 50 km/h blir det (5 × 5) ÷ 2 = 12,5. Du behöver inte kunna formeln för att klara provet, men du behöver ha känsla för storleksordningen.

Andra saker som påverkar bromssträckan är bromsarnas skick och din bromsteknik, däckens typ och slitage, väglaget, vägens lutning samt lastens vikt och placering. På is kan sträckan bli många gånger längre än i tabellen. Något som däremot inte spelar någon roll är om bilen är tvåhjuls- eller fyrhjulsdriven.

Stoppsträckan

Lägg ihop delarna, så får du hela sanningen under perfekta förhållanden:

• 30 km/h: 9 + 4,5 = 13,5 meter
• 50 km/h: 15 + 12,5 = 27,5 meter
• 70 km/h: 21 + 24,5 = 45,5 meter
• 90 km/h: 27 + 40,5 = 67,5 meter
• 110 km/h: 33 + 60,5 = 93,5 meter

Titta på hoppet mellan 50 och 110. Farten drygt fördubblas, men sträckan blir mer än tre gånger så lång. Och det här är alltså bästa tänkbara fall.

Kollisionshastighet — den siffra som verkligen betyder något

Det räcker sällan med att fråga sig ”hinner jag stanna?”. Det viktiga är hur fort du träffar om du inte hinner. Här blir hastighetsskillnader brutala.

Ta två bilar och en älg som kliver ut 45 meter framför dem. Föraren som håller 70 km/h hinner precis stanna. Föraren som håller 90 km/h har hunnit bromsa hela vägen ner mot ungefär 70 km/h när kollisionen sker — alltså kolliderar den föraren i nästan samma fart som den första hade från början. Tjugo kilometer i timmen mer var skillnaden mellan ingen olycka och en mycket allvarlig krock.

Det är den insikten som gör hastighetsgränser begripliga. Marginalerna finns i slutet av bromssträckan, och där är de mycket smalare än de känns.

Från km/h till meter per sekund

För att förstå hur lite tid du har hjälper det att tänka i meter per sekund. Grundregeln: dela farten med 3,6. Eller kom bara ihåg att 10 km/h är ungefär 3 m/s, så räknar du resten i huvudet.

• 30 km/h ≈ 8 m/s
• 50 km/h ≈ 14 m/s
• 70 km/h ≈ 19 m/s
• 90 km/h ≈ 25 m/s
• 110 km/h ≈ 31 m/s

I 90 km/h passerar du alltså en fotbollsplans bredd på under tre sekunder. Tittar du ner på mobilen i två sekunder har du kört 50 meter helt blint. Det är hela poängen med att lära sig dessa tal.