Vinter- och halkkörning

Halka handlar om en enda sak: friktionen mellan däck och väg. När den minskar blir allt du gör med ratten, gasen och bromsen mindre effektivt – men farten är fortfarande densamma. I det här avsnittet får du veta hur olika vinterväglag beter sig, hur du bromsar och styr när greppet är dåligt, vilka regler som gäller för vinterdäck, och varför du kan halka lika illa en varm augustidag som i februari.

Den halka du ser och den du inte ser

Riktig vinter – snöfall, minusgrader, snötäckt väg – är på sätt och vis den lättaste situationen. Du ser att det är halt, du sänker farten och du kör med marginal. Nästan alla gör det.

Det farliga är väglaget som ser ofarligt ut. Blank asfalt som egentligen är is. En bro mitt på en i övrigt torr sträcka. En kurva i skuggan av skogen. Där kör folk på i vanlig fart, och där sker olyckorna. Grundregeln du ska ta med dig genom hela avsnittet: så fort termometern visar omkring +4 grader eller kallare ska du räkna med att det kan vara halt någonstans på din väg. Vägbanan är nämligen ofta flera grader kallare än luften.

Snö är inte ett underlag – det är flera

Att det ligger snö säger ingenting i sig. Snön uppträder helt olika beroende på var den ligger och vad trafiken gjort med den.

Polerad snö

På varje plats där många fordon startar och stannar packas snön ihop, smälter av värmen från däcken och fryser om till en blank, glashal yta. Tänk på en trafikerad korsning i februari, en busshållplats, en infart till en parkering. Just där du behöver bromsa som mest är alltså greppet ofta som sämst. Det här är en klassisk situation: du bromsar lugnt mot rödljuset, men de sista tio metrarna före stopplinjen är polerade och bilen glider vidare ut i korsningen.

Spår av barmark

Efter ett snöfall sliter trafiken snabbt fram två mörka spår av bar asfalt. Greppet är oftast bättre där än i snön, och det är därför alla lägger sig i spåren. Men bara någon decimeter åt sidan börjar snön igen, och där är väggreppet ett helt annat. Byter du körfält, väjer eller korrigerar med ratten hamnar hjulen i två olika underlag samtidigt – och då kommer sladden. Kör inte fortare i spåren än du vågar köra bredvid dem.

Snösträngar

En snösträng är den vall av snö som ligger kvar mitt på vägen eller vid sidan av körbanan, ofta långt efter att snöfallet upphört och plusgraderna kommit tillbaka. Kör du in i den med ena hjulparet bromsas den sidan av bilen upp direkt och du får en kraftig sidokraft. Risken är särskilt stor i samband med omkörning, när du drar ut i det andra körfältet och plötsligt korsar strängen i hög fart. Planera omkörningen efter var snön ligger, inte bara efter mötande trafik.

Snörök och snödrev

När det är riktigt kallt är snön torr och lätt som mjöl. Fordon framför dig virvlar då upp den i en tät vit dimma – snörök – som kan göra siktsträckan nästan noll under några sekunder. Snödrev är samma fenomen fast orsakat av vinden, vanligt över öppna fält och längs kusten. I båda fallen gäller samma sak som i dimma: sänk farten, öka avståndet framåt kraftigt, och kör inte om.

Plogade vägar och plogpinnar

När snön täcker vägmarkeringarna får du gå på plogningen och på plogpinnarna i stället. Två saker är viktiga. För det första kan plogbilen ha plogat bredare än själva körbanan, så den fria ytan är inte automatiskt väg. För det andra sitter plogpinnarna nere i vägens stödkant, alltså precis där diket tar vid. Kör du nära pinnarna kör du nära diket. Håll dig med god marginal innanför dem.

Svarta halkan

Svart halka, eller isgata, är en tunn och genomskinlig ishinna på asfalten. Den syns inte, eftersom du ser den svarta asfalten rakt igenom isen. Det uppstår typiskt när det klarnar upp efter regn eller dimma och temperaturen ligger runt nollstrecket – fukten på vägbanan fryser, ofta på bara några minuter.

Många tror att detta bara är ett vinterfenomen. Det stämmer inte. Svart halka bildas lika gärna en klar oktobernatt eller en aprilmorgon, och det är då den överraskar flest.

Vissa bilar tänder en snöflingesymbol på instrumentpanelen kring nollan. Lita inte på att din bil gör det, och lita definitivt inte på att avsaknaden av symbol betyder att vägen är torr.

Var slår halkan till först?

Halkan kommer sällan jämnt över hela sträckan. Den är fläckvis, och det finns platser där du ska räkna med den innan du ser den:

Broar och viadukter. De kyls både uppifrån och underifrån och blir därför kallare än vägen både före och efter. En bro kan vara isig medan resten av vägen är blöt.
Vägar längs sjöar, hav och älvar. Fukt i luften plus vind ger snabbt en hinna på asfalten.
Öppna åkerlandskap. Vinden drar snö tvärs över vägen och blankpolerar den.
Skuggiga skogspartier och norrsluttningar. Solen når aldrig fram, fukten ligger kvar och fryser till blankis.
Underkylt och frysande regn. Regn som är kallare än noll grader, eller regn som faller på en nedkyld vägbana, blir till is i samma sekund som det landar. Det ger den absolut svåraste halkan som finns.

Bromssträckan på is

Du behöver inte kunna räkna ut exakta bromssträckor på is till provet, men du måste ha en känsla för storleksordningen. Grovt räknat blir bromssträckan på is ungefär två till tre gånger längre med dubbdäck och tre till fyra gånger längre med odubbade vinterdäck, jämfört med torr asfalt och sommardäck.

Ett konkret exempel: en panikbromsning i 50 km/h på isigt underlag ger ungefär 40 meter bromssträcka med dubbdäck och uppemot 50–60 meter med odubbade vinterdäck. På torr asfalt hade samma inbromsning tagit runt 15 meter. Fyrtio meter är längre än ett kvarter, och det är innan din reaktionstid är inräknad.

Och det gäller en bil med bra däck och bra bromsar. Med slitna däck på en glanspolerad isväg blir sträckan mycket längre än så. Slutsatsen är inte en siffra utan en vana: på is måste allt du gör börja långt tidigare.

Bromsteknik – med och utan ABS

Har bilen ABS-bromsar ska du inte pumpa. Trampa bestämt och håll kvar trycket, så sköter systemet den snabba pumpningen åt dig. Poängen med ABS är att hjulen inte låser sig, vilket betyder att du kan fortsätta styra samtidigt som du bromsar med full kraft. Det är själva vinsten – du kan bromsa och väja på samma gång.

Saknar bilen ABS ska du pumpbromsa: bromsa, släppa, bromsa igen. Ett låst hjul rullar inte, och ett hjul som inte rullar går inte att styra med. Då åker du rakt fram med ratten i vilket läge som helst.

Ha ingen övertro på tekniken. ABS förkortar inte bromssträckan på alla underlag – på lös snö och grus kan den till och med bli något längre – och systemet kan inte skapa friktion som inte finns. ABS ger dig en chans att styra undan. Det är allt, och det är mycket, men det är inte en garanti.

Körteknik på halt väglag

Allt du gör med bilen ska bli mjukare och tidigare. Konkret:

Sänk farten före kurvan, inte i den. Att bromsa mitt i en kurva på is är ett effektivt sätt att förlora bilen.
Styr med små rattrörelser. Ryck i ratten är den vanligaste starten på en sladd.
Gasa försiktigt. Lätt fot. Så fort drivhjulen spinner har du tappat både framdrivning och styrning.
Kör på så hög växel som möjligt. Hög växel ger mindre kraft ut i hjulen, och mindre kraft betyder mindre risk att däcken släpper. Det är därför du startar på tvåan i stället för ettan när det är riktigt halt.
Öka avståndet framåt rejält. Det avstånd som räcker på torr asfalt räcker inte alls på is.

Fastnar du från stillastående kan du prova att backa någon meter först – däcken får ofta bättre fäste i den lätt hoppackade snön bakom dig – och sedan starta på tvåan.

I en brant nedförsbacke gäller motsatsen till hög växel: där lägger du i en låg växel och utnyttjar motorbromsen. Motorbromsning fördelar bromskraften mjukt på drivhjulen och minskar behovet av att trampa på bromspedalen, vilket minskar risken att hjulen låser sig. Många blandar ihop de här två råden – kom ihåg logiken: hög växel när du ska köra framåt utan att spinna, låg växel när du ska hålla igen i utförsbacke.

Sladd ska undvikas, inte hävas

En sladd som väl har uppstått är svår att rädda, särskilt för en ovan förare, och särskilt i hög fart. Den enda tillförlitliga strategin är att aldrig hamna där: anpassa hastighet, avstånd och rattrörelser efter sikt, väglag och trafik.

Antisladdsystem och ABS hjälper, men de flyttar inte gränsen särskilt långt. De arbetar med samma friktion som du har. Att köra fortare för att bilen har antisladd är samma tankefel som att köra fortare för att man har airbag.

Under körkortsutbildningen gör du en obligatorisk riskutbildning i två delar. Del två – den praktiska på halkbana – finns just för att du med egna händer ska få känna hur snabbt kontrollen försvinner och hur mycket hastigheten betyder.

Innan du kör: skrapa och sopa av bilen

Det är inte tillåtet att köra iväg med isiga rutor eller snö på bilen. Följande måste vara uppfyllt:

Fri sikt genom samtliga rutor och i speglarna – ett litet titthål i frosten räcker inte.
Strålkastare och övriga lyktor snöfria, annars ser ingen dina blinkers eller bromsljus.
Registreringsskyltarna läsbara.
Ingen snö eller is på taket.

Snö och is på taket räknas som osäkrad last. Det kan glida ner över vindrutan när du bromsar och blockera hela sikten, eller lossna i fart och träffa fordonet bakom. Ett isflak i 90 km/h är livsfarligt.

Skrapa dessutom innan du startar motorn, inte efter. Tomgångskörning är i de flesta kommuner begränsad till en minut, och att låta bilen gå medan du skrapar i tio minuter är både förbjudet och onödigt.

Vinterdäck – vad lagen säger

Reglerna är korta men de kommer på provet, så lär dig dem ordagrant:

1 december – 31 mars måste vinterdäck eller likvärdig utrustning användas om det råder vinterväglag.
1 oktober – 15 april är dubbdäck tillåtna.
16 april – 30 september råder dubbdäcksförbud, om det inte råder eller förväntas vinterväglag.

Vinterväglag anses råda när det finns snö, is, snömodd eller frost på någon del av vägen – och vägrenen räknas till vägen. Vid en kontroll är det polisen som avgör om vinterväglag råder på platsen.

Två saker missförstås ofta. Kravet gäller inte hela vintern oavsett väder, utan bara vid vinterväglag under den perioden. Och du får köra med dubbdäck även utanför oktober–april om vinterväglag råder eller väntas – det är väglaget, inte kalendern, som styr. Däremot måste du alltid respektera lokala dubbdäcksförbud på enskilda gator, som finns i flera större städer.

Mönsterdjupet på vinterdäck ska vara minst 3 millimeter. Det är miniminivån för att däcket ska vara lagligt, inte nivån där det fungerar bra. Vid 4–5 millimeter har greppet i snö och snömodd redan försämrats märkbart, så byt hellre i tid. Jämför med sommardäck, där kravet är 1,6 millimeter.

Dubbat eller odubbat

Du väljer själv, men du får inte blanda – alla fyra däcken ska vara antingen dubbade eller odubbade. Odubbade vinterdäck, ofta kallade friktionsdäck, måste vara märkta med alptoppssymbolen: ett berg med tre toppar och en snöflinga inuti.

På is är dubbdäck överlägsna. Ståldubbarna biter sig fast där gummi bara glider.
På snö är skillnaden liten – båda typerna fungerar ungefär lika bra.
På barmark kan dubbdäck ge en längre bromssträcka än friktionsdäck, eftersom dubbarna lyfter gummit från asfalten.

Bor du i norra Sverige med långa isperioder talar mycket för dubbat. Kör du mest i storstad på plogad och saltad asfalt är friktionsdäck ofta ett bättre val – och de river dessutom upp mindre vägdamm.

Vinterdäck på sommaren är en dålig idé

Det är lagligt att köra med odubbade vinterdäck året om, och därför gör många det för att slippa däckbytet. Men vinterdäck har mjuk gummiblandning och ett tätt, finskuret mönster som är byggt för kyla. På varm sommarasfalt blir gummit alldeles för mjukt och mönstret arbetar mot sig självt.

Konsekvenserna är påtagliga: betydligt längre bromssträcka, sämre stabilitet i kurvor, större risk för vattenplaning och sämre kontroll vid en plötslig undanmanöver. Däcken slits dessutom mycket snabbare, vilket kostar både pengar och onödiga utsläpp. Att spara däckbytet är alltså både dyrare och farligare.

Halka på våren, sommaren och hösten

Risken är störst på vintern, men halka finns året runt.

Våren. Smältvatten och regn fryser under kalla nätter, och du får fläckvis halka i skuggpartier och på broar. Frosthalka bildas på snöfria vägar när luftens fuktighet fryser fast på vägbanan – vanligast i gryningen efter en klar och kall natt, och även efter dimma.

Sommaren. När det är riktigt varmt kan tjära tränga upp ur asfalten och göra vägen hal. Ännu vanligare är regn efter en torrperiod: damm, avgaspartiklar, oljerester och gummi har byggt upp en hinna på vägbanan, och när det första lätta regnet kommer blir hinnan smetig. Väggreppet är därför som sämst i början av regnskuren, innan regnet hunnit skölja bort beläggningen. Gatsten och nylagd asfalt blir extremt hala på det här sättet.

Hösten. Blöta löv fungerar ungefär som is, särskilt i kurvor och nedförsbackar. Lera och jord som traktorer drar ut på vägen ger samma effekt. Lägg till frosthalka på morgnarna så har du höstens två stora risker.

Vattenplaning kan inträffa när som helst på året. Kör du för fort genom en vattensamling hinner däcket inte pressa undan vattnet, en vattenfilm byggs upp under däcket och väggreppet försvinner helt – styrning och broms slutar fungera samtidigt. Slitna däck och hög fart är de två avgörande faktorerna.

Släpvagn på halt väglag

Med tillkopplat släp bromsar bilen ofta effektivare än släpet, och skillnaden blir extra stor när det är halt, i nedförsbackar och i kurvor. Släpet fortsätter då framåt, dess bakända kanar ut åt sidan och hela ekipaget kan vika sig i mitten. Det kallas fällknivsverkan, och när det väl har börjat är kombinationen okontrollerbar.

Botemedlet är förebyggande: kör så lugnt och med så stort avstånd att du aldrig behöver den kraftiga inbromsning som utlöser situationen.

För däcken gäller en enkel princip – släpet får aldrig ha sämre grepp än bilen. När det är krav på vinterdäck och vinterväglag råder betyder det:

Tillåtet: dubbdäck på bilen och dubbdäck på släpet.
Tillåtet: odubbade vinterdäck på bilen och dubbdäck på släpet.
Tillåtet: odubbade vinterdäck på både bil och släp.
Förbjudet: dubbdäck på bilen och odubbade vinterdäck på släpet.
Förbjudet: sommardäck på bilen eller på släpet.

Ha rätt saker i bilen

Ett motorstopp eller en dikeskörning i tjugo minusgrader är en helt annan sak än samma händelse i juni. Ha med dig:

Isskrapa och snöborste
Snöskyffel
Startkablar och bogserlina
Extra varningstriangel och reflexväst
Laddad mobiltelefon och ficklampa
Spolarvätska som klarar kyla
Varma kläder, ordentliga skor och en filt

Vanliga fällor på provet

"Med ABS pumpbromsar man." Nej – med ABS trampar du bestämt och håller kvar. Pumpbromsning gäller bilar utan ABS.
"Vinterdäck krävs alltid 1 december till 31 mars." Nej, bara när det råder vinterväglag.
"Mönsterdjupet ska vara minst 1,6 mm." Det gäller sommardäck. Vinterdäck kräver minst 3 mm.
"Låg växel är alltid bäst när det är halt." Nej – hög växel när du kör framåt, låg växel i nedförsbacke för motorbromsning.
"Det är bara halt när det är minusgrader." Nej. Vägbanan är kallare än luften, och sommarens första regn kan vara nog så halt.
"Det räcker att skrapa fram en glugg i vindrutan." Nej, du ska ha fri sikt genom rutorna och i speglarna, och taket ska vara fritt från snö.

Vinter- och halkkörning