Mörkerkörning

När solen gått ner kör du på lånad information. Du ser bara det som dina strålkastare hinner belysa, och allt utanför den ljuskäglan är i praktiken osynligt tills det är för nära. Här går vi igenom vad som faktiskt händer med synen i mörker, hur långt du ser med olika ljus, var du ska ligga i körfältet och exakt hur du hanterar möten, omkörningar och bländning. Målet är att du ska kunna svara på varje mörkerfråga på provet utan att gissa.

Varför mörkret är så mycket farligare

Risken att råka ut för en olycka är ungefär två till tre gånger så hög i mörker som i dagsljus. Det beror inte på en enda sak utan på att flera problem kommer samtidigt.

Du ser kortare. Med halvljus kan din siktsträcka vara kortare än din stoppsträcka i hög fart – du kör alltså snabbare än du ser.
Kontrasterna försvinner. En mörkklädd fotgängare, ett rådjur eller en cyklist utan lyse smälter ihop med bakgrunden.
Avstånd och fart blir svårbedömda. Du ser två ljuspunkter, inte ett fordon. Är de långt bort, eller är det en moped nära inpå? Det är därför omkörningar och utfarter på landsväg blir riskabla i mörker.
Trötta förare. Kroppen vill sova på natten, och trötthet är lika förödande bakom ratten som alkohol.
Fler påverkade förare. Andelen alkohol- och drogpåverkade i trafiken är högre nattetid, särskilt sena helgkvällar.

Ögat behöver tid – och tappar färger

Din mörkeranpassning tar tid. Efter att du kört ut från en upplyst bensinmack eller ett garage dröjer det innan ögat är inställt på mörkret igen, och full anpassning tar många minuter. Under tiden ser du sämre än du tror.

I mörker jobbar dessutom en annan sorts synceller, och de klarar inte färger särskilt bra. Därför upplevs allt i gråskala, och du blir mycket mer beroende av ljushet och rörelse än av färg. En röd jacka i skymningen syns alltså sämre än du föreställer dig – det är ljusheten och reflexen som räddar fotgängaren, inte färgen.

Så långt ser du – ungefärliga siktsträckor

Det här är siffror du bör känna till, för de dyker upp i teorifrågor och de visar hur enorm skillnaden mellan halvljus och helljus är. Avstånden gäller en fotgängare intill vägen och förutsätter rena strålkastare och ren vindruta.

Med halvljus:

Mörka kläder: du upptäcker personen först på ungefär 25 meter.
Ljusa kläder: ungefär 60 meter.
Reflex: ungefär 125 meter.

Med helljus:

Mörka kläder: ungefär 150 meter.
Ljusa kläder: ungefär 300 meter.
Reflex: ungefär 450 meter.

Jämför 25 meter med verkligheten. I 70 km/h hinner du drygt 20 meter bara under din reaktionstid. Upptäcker du en mörkklädd person på 25 meter med halvljus i den farten är olyckan i praktiken redan igång. Det är därför halvljus alltid ska kombineras med lägre hastighet – och det är den insikten frågorna vill åt.

Siktsträckan blir ännu kortare om du blir bländad av ett mötande fordon, om det snöar eller regnar kraftigt, om det är dimma, eller om strålkastarglasen och vindrutan är smutsiga. Vintertid växer ett saltlager på strålkastarna snabbt. Torka av dem när du tankar – det kostar tio sekunder och ger dig meter tillbaka.

Placering: håll dig ifrån vägkanten

I mörker ska du normalt lägga bilen något närmare mitten av körbanan, alltså lite längre till vänster i ditt körfält än på dagen. Anledningen är enkel: det som kan dyka upp plötsligt kommer nästan alltid från sidan. En gående på vägrenen, en cyklist utan lyse, en älg som kliver ut ur skogsbrynet. Varje decimeter extra åt vänster ger dig lite mer tid och lite mer utrymme att styra undan.

Har vägen flera körfält i samma riktning och du kör i ett körfält som inte gränsar mot vägkanten behöver du inte tänka på det här – då är sidoutrymmet redan någon annans körfält.

Placeringen är också en avvägning. På en smal väg där du snart ska möta någon måste du lägga dig lite mer åt höger igen, men fortfarande på betryggande avstånd från kanten, och samtidigt sänka farten.

Använd helljuset så mycket du kan

Många nya förare kör i onödan med halvljus på mörka landsvägar, för att det känns mindre stressigt. Det är fel väg att gå. Helljuset är det som ger dig marginal, och huvudregeln är att det ska vara tänt så ofta som det går utan att blända någon.

Du måste blända av till halvljus när du möter ett fordon, när du kör så nära bakom ett annat fordon att föraren kan bli bländad, och när du möter tåg, spårvagn eller fartyg om det finns risk för bländning. Du ska också växla till halvljus när vägen har tillfredsställande belysning.

När är det dags att blända av vid möte?

Det finns ingen exakt meterangivelse i lagen, och det är precis vad många missar. Bedömningen är din. En användbar tumregel: bländ av ungefär när din och det mötandes strålkastare tillsammans lyser upp hela vägsträckan mellan er. Då finns det ingen mörk lucka kvar, och du vinner inget på att behålla helljuset längre.

Två tydliga signaler säger att du är sen: du blir själv bländad, eller den mötande bländar av. I båda fallen bländar du av direkt.

Så här kör du själva mötet:

Innan du bländar av, sök av vägen och vägrenen så långt fram du kan. Det är din sista chans att se om något står eller går där ute.
Titta inte in i det mötande ljuset. Rikta blicken snett framåt längs högerkanten – då ser du hindren och blir mindre bländad.
Anpassa farten om vägen är smal.
Tänd helljuset igen i själva mötesögonblicket, när fordonen är i höjd med varandra. Målet är alltid: tillbaka till helljus så tidigt som möjligt utan att blända.

Möter du någon i en vänsterkurva kan du ofta behålla helljuset lite längre, eftersom ljuset då pekar ut mot ytterkanten och inte rakt in i den mötandes ögon. I en högerkurva är det tvärtom – där bländar du tidigare än du tror.

Backkrön och höga fordon

Närmar du dig ett backkrön med helljus, bländ av en kort stund. Två saker blir lättare att se: konturen av en människa som går på krönet, och ljusskenet från ett mötande fordon på andra sidan. Kommer ingen mötande tänder du helljuset igen direkt – du vill inte köra längre än nödvändigt med kort siktsträcka.

Möter du en lastbil eller buss vid ett krön gäller en särskild sak. Föraren sitter högt, och ser du positionsljusen på taket dyka upp över krönet ska du blända av på en gång. Väntar du tills du ser de vanliga strålkastarna har du redan lyst rakt in i förarhytten. Det här är en klassisk provfråga.

Omkörning i mörker

Samma princip som vid möte, fast åt andra hållet. Behåll helljuset så länge det inte träffar fordonet framför – alltså tills du kommit så nära att ljuset når in i dess speglar och bakruta. Sök av vägen långt fram innan du bländar av, för under omkörningen kör du en stund med kort sikt.

Tänd helljuset igen ungefär när din front är i höjd med det andra fordonets bakända. Då riskerar du inte längre att blända föraren, och du får tillbaka sikten precis när du behöver den som mest – ute i det motsatta körfältet.

Tänk också på att det är svårare än vanligt att bedöma om luckan räcker. Ett mötande fordons ljus säger nästan ingenting om avståndet. Är du osäker: kör inte om.

Bländning och hur du minskar den

Blir du bländad slås ditt mörkerseende ut och behöver ungefär en minut på sig att komma tillbaka. En minut i 90 km/h är 1,5 kilometer med försämrad syn. Därför är det värt att aktivt skydda ögonen: titta aldrig in i strålkastarna, fäst inte blicken på starka ljuskällor, och håll blicken i din egen högerkant.

I stan kommer bländningen från många håll samtidigt – gatlyktor, skyltfönster, reflexer i blöt asfalt, en tät ström av mötande. På mörk landsväg är det främst de mötande fordonens strålkastare, men där blir kontrasten desto större eftersom omgivningen är helt svart.

Ett stenskott i vindrutan förvärrar allt. Sprickan sprider ljuset så att varje mötande bil bländar betydligt mer än den borde, och skadan kan dessutom växa snabbt vid temperaturväxlingar, vibrationer och stötar – vilket gör vintern till den värsta tiden. Laga stenskott så snart du upptäcker det. Samma sak gäller en repig eller invändigt smutsig vindruta: fettfilmen syns inte på dagen men lyser upp som en dimma i mörker.

Trötthet

Trötthet är inte ett obehag, det är en nedsättning av körförmågan. Reaktionstiden ökar, blicken låser sig, och du kan drabbas av mikrosömn i några sekunder utan att ens märka det. I 90 km/h är fyra sekunders mikrosömn hundra meter blind körning.

Risken att somna är som störst under natten, framför allt timmarna före gryningen då kroppens egen aktivitet, temperatur och blodtryck ligger på dygnets lägsta nivå. Fönstret ner, radion på och kaffe är inga lösningar – de skjuter bara upp problemet några minuter. Det enda som fungerar är att stanna och sova. Kör aldrig vidare för att du "snart är framme".

Oskyddade trafikanter i mörker

En stor del av alla olyckor med fotgängare sker i mörker, och de mörkaste månaderna kring årsskiftet är de svåraste. Många av dessa olyckor inträffar vid eller nära övergångsställen – alltså på just den plats där gående känner sig trygga och därför kliver ut utan att tveka.

Grundproblemet är en missuppfattning hos fotgängaren: den som ser dina strålkastare tror att du också ser den. Så är det inte. Räkna med att en person utan reflex inte har någon aning om hur osynlig hon är.

Din skyldighet är hård och enkel: du ska alltid hålla en hastighet som gör att du kan stanna framför varje hinder som går att förutse. Ett övergångsställe i mörker med regn och blöt asfalt är alltså inte en plats för 50 km/h utan en plats där du lyfter foten långt innan.

Att stanna och parkera i mörker

Stannar eller parkerar du på en väg i gryning, skymning eller mörker måste bilens parkeringsljus vara tända. Det gäller även när du bara stannar en kort stund för att släppa av någon.

Parkera dessutom på höger sida i färdriktningen, vilket är huvudregeln ändå. Står du på fel sida i mörker vänder bilens vita ljus mot mötande trafik, och en förare som får två vita ljuspunkter i sitt eget körfält har en sekund av ren förvirring. På enkelriktad gata, och där spårvagnsspår ligger i höger körfält, får du även parkera till vänster.

Provfällor att hålla koll på

"Helljus är farligt, kör hellre halvljus." Fel. Helljus ska användas så mycket som möjligt i mörker. Det är avbländningen som är undantaget.
"Man ska blända av för fotgängare." Nej. Det finns inget krav på det, och det är dessutom olämpligt – en gående kan vända bort blicken, men du kan inte se genom mörkret.
"Det finns ett bestämt antal meter för avbländning." Nej, det är en bedömning från situation till situation.
"Vid möte lägger jag mig långt åt höger." Bara lite, och aldrig så nära kanten att du missar något som står där.
"Mörkerseendet återhämtar sig direkt." Nej, räkna med ungefär en minut efter kraftig bländning.

Mörkerkörning