Vid en olycka

Vid en olycka

Det här avsnittet handlar om vad du är skyldig att göra när olyckan redan har hänt — när du måste stanna, när du måste kontakta polisen, hur du varnar och larmar, och hur du ger första hjälpen enligt LABC. Här finns också de särskilda reglerna för tunnlar, viltolyckor, farligt gods och parkeringsskador. Det är den mest frågetäta delen av hela kapitlet på teoriprovet, och samtidigt den kunskap du helst aldrig behöver använda.

När måste du kontakta polisen?

Du är skyldig att kontakta polisen i samband med en trafikolycka om:

• Någon har fått en allvarlig personskada.
• Annans egendom har skadats och ägaren inte går att nå. Det gäller till exempel en parkerad bil, ett staket, en brevlåda eller en häck.
• Du har kört på ett anmälningspliktigt vilt: älg, hjort, rådjur, vildsvin, lodjur, järv, mufflonfår, björn, utter, varg, örn eller ren.
• En trafikanordning har skadats eller rubbats så att du inte själv kan sätta tillbaka den — ett vägmärke, ett räcke, en avstängning. Här har du ett alternativ: du får i stället kontakta den som har satt upp och underhåller anordningen, oftast kommunen eller Trafikverket.

Utöver de här fallen finns saker du bör göra men inte måste. Misstänker du att en annan förare är berusad eller har kört grovt vårdslöst är det rimligt att ringa polisen — men det är inte en skyldighet.

Provfälla: ren plåtskada utlöser ingen anmälningsplikt. Har två bilar skrapat i varandra, båda förarna är oskadda och ni kan byta namn och försäkringsuppgifter, är det en fråga för försäkringsbolagen. Men skadar du en parkerad bil och inte får tag på ägaren måste polisen kontaktas — annars är det smitning.

När måste du stanna?

Om du ska stanna eller inte hänger på tre saker: var du själv inblandad, är du först på plats, och finns räddningspersonal redan där?

Om du har varit inblandad

Då måste du alltid stanna kvar. Alltid. Även om du anser dig helt utan skuld, även om skadorna ser obetydliga ut och även om du är på väg till något viktigt.

På platsen har du två uppgifter. Den första är att hjälpa alla som har skadats eller på annat sätt behöver hjälp. Den andra är att lämna namn och adress samt upplysningar om händelsen till andra inblandade som ber om det.

Däremot ska du inte försöka reda ut skuldfrågan på plats. Det är försäkringsbolagens och eventuellt polisens jobb i efterhand. En diskussion om vems fel det var stjäl uppmärksamhet från det som faktiskt är bråttom, och stämningen på en olycksplats gör ingen till en bra utredare.

Du får lämna platsen först när räddningspersonal har kommit fram och du har lämnat de uppgifter som efterfrågats.

Kör du därifrån, eller går du för tidigt, gör du dig skyldig till brottet smitning. Det kan ge böter, fängelse och återkallat körkort — och påföljden blir strängare ju allvarligare olyckan du lämnade var.

Om du är först på plats

Kommer du fram till en olycka som du inte har varit inblandad i, och det är uppenbart att någon är skadad eller behöver hjälp, är du också skyldig att stanna.

Gör då tre saker, i den ordning som passar situationen: tillkalla hjälp genom att ringa 112, varna övriga trafikanter genom att placera ut varningstriangel och tända varningsblinkers, och hjälp de skadade efter bästa förmåga.

Om andra redan har stannat

Har en eller flera förare redan stannat bör du ändå stanna och fråga om du kan hjälpa till — det behövs ofta fler händer än man tror. Men stanna inte av ren nyfikenhet.

Finns det däremot redan räddningsfordon på plats ska du normalt inte stanna. Fler bilar vid olycksplatsen ökar bara risken för ytterligare olyckor och blockerar framkomligheten för ambulans, brandkår och polis. Bästa insatsen är då att köra vidare lugnt och lämna plats.

När du passerar en olycksplats är du skyldig att hålla tillräckligt låg hastighet. Och en sak till, som orsakar olyckor varje sommar: fastna inte med blicken. Bilen går dit du tittar, och den som stirrar på vraket kör in i bilen framför och skapar olycka nummer två. Titta på vägen och trafiken framför dig.

Avspärrad olycksplats

Vid en del olyckor spärrar räddningspersonalen av delar av vägen eller hela vägen, dels för att förhindra fler olyckor, dels för att få arbetsutrymme. Avspärrningarna måste respekteras.

En väg som är helt avspärrad på grund av en olycka märks ut med minst en anordning som bär texten Olycka och som har ett rött ljus med fast sken. Avspärrningen kan förstärkas med ljuspuckar tvärs över vägbanan. Den här typen av avspärrning får du inte passera.

En väg som är delvis avspärrad märks ut med samma sorts anordning, men med gult blinkande ljus. Andra anordningar visar vilka delar av vägen som fortfarande får användas. Kör mycket långsamt och följ alla anvisningar.

Minnesregeln är densamma som för trafiksignaler: fast rött betyder stopp, gult blinkande betyder att du får köra men med stor försiktighet.

Vad ska du göra?

De flesta av oss slipper som tur är någonsin uppleva en allvarlig trafikolycka. Men råkar du ut för en, eller kommer först fram till en, kan dina insatser vara avgörande för om någon överlever.

Det viktigaste är inte att du gör allt hundraprocentigt rätt, utan att du gör något efter bästa förmåga. Att stå handlingsförlamad är det enda riktigt dåliga alternativet.

Men en regel går före allt annat: tänk på din egen säkerhet först. En hjälpare som själv blir påkörd är inte en resurs, utan ännu ett offer som binder upp ambulanspersonal.

Arbetsordningen är: överblicka och prioritera, sedan varna, larma och ge första hjälpen enligt LABC, i den ordning situationen kräver.

Tempot spelar roll. Det är de första minuterna efter en olycka som avgör hur stora chanser en svårt skadad person har att överleva. På landsbygden kan det dröja innan ambulansen är framme — under den tiden är du vården.

Överblicka

Det första du gör är att skaffa dig en bild av hela platsen, inte bara av det första du får syn på. Stanna på ett säkert ställe, tänd varningsblinkers, ta ett andetag och läs av: Hur många fordon är inblandade? Hur många människor? Brinner det, ryker det, luktar det bensin? Sitter någon fast? Kommer det trafik som inte har uppfattat vad som hänt?

Först när du har den bilden kan du prioritera rätt — och prioriteringen ser olika ut i olika olyckor.

Varna

Att förhindra nästa olycka är ofta det mest värdefulla du gör. Tänd bilens varningsblinkers och placera ut varningstriangel. Har du en reflexväst, ta på den innan du går ut på vägbanan.

Triangeln ska stå så långt bort att en förare hinner uppfatta den och sakta ner i lugn takt. Tumregeln: ju högre hastighet på vägen och ju sämre sikt — kurva, backkrön, dimma — desto längre bort ska triangeln placeras. På en motorväg behöver den stå betydligt längre bort än i en 50-gata.

Står det fordon på vägen som utgör en fara eller ett hinder ska de om möjligt flyttas till en säkrare plats.

Larma

Ring 112 så snart du har möjlighet, och sätt på högtalarläge så att du har händerna fria.

Skaffa dig gärna en grov uppfattning om läget först, för operatören kommer att fråga två saker direkt: vad som har hänt och var det har hänt. Positionen är ofta det svåra på landsväg — leta efter vägnummer, avfartsskyltar, ortsnamn eller något som går att beskriva. Svara lugnt på frågorna, gör det operatören säger åt dig att göra, och lägg inte på förrän du blir ombedd.

Första hjälpen LABC

LABC är både en förkortning och en prioriteringsordning:

• L — Livsfarligt läge
• A — Andning
• B — Blödning
• C — Cirkulationssvikt

Finns flera skadade måste du snabbt undersöka alla innan du bestämmer vem som ska få din hjälp först. Ett mycket vanligt misstag är att fastna hos den första person man kommer fram till — ofta den som hörs mest. Tänk så här: den som skriker andas. Den som ligger tyst gör det kanske inte.

L — Livsfarligt läge

En person i livsfarligt läge ska hjälpas omedelbart. Men innan du ingriper måste du försäkra dig om att platsen är säker även för dig.

Livsfarligt läge kan vara att en person riskerar att bli påkörd, drunkna, brinna eller hamna under ett ras. I sådana fall kan du bli tvungen att flytta personen. Också en person som har en akut blödning eller som inte andas befinner sig i livsfarligt läge och måste få hjälp direkt.

Först när ingen längre befinner sig i livsfarligt läge går du vidare till nästa person enligt LABC.

A — Andning

Börja med att skapa fria luftvägar. Lägg en hand på pannan och två fingrar under hakan och böj huvudet försiktigt bakåt. Det hindrar tungan från att falla bakåt och blockera luftvägen — den vanligaste orsaken till att en medvetslös person slutar andas.

Kontrollera sedan andningen: lyssna intill personens mun och näsa, titta samtidigt om bröstkorgen höjs och sänks, och känn efter varm utandningsluft mot din kind.

Är personen medvetslös men andas normalt och har puls lägger du honom eller henne i stabilt sidoläge, för att minska risken för kvävning om personen skulle kräkas.

Så gör du:

1. Sätt dig på knä vid sidan av personen.
2. Lägg personen på rygg.
3. Lägg den arm som är närmast dig rakt ut från kroppen och böjd uppåt.
4. Lägg den andra armen tvärs över bröstet.
5. Böj upp det ben som är längst bort från dig, så att foten står plant mot marken och knäet är högt.
6. Ta tag om personens skuldra och dra samtidigt det böjda knäet mot dig. Personen rullar då över på sidan med knäet i ungefär rät vinkel.
7. Flytta handen från bröstet till under kinden och kontrollera att kroppen ligger stabilt.
8. Kontrollera på nytt att luftvägarna är fria.
9. Se till att personen hålls varm.

Poängen med sidoläget är dubbel: kroppen låses av arm och ben så att personen inte rullar tillbaka på rygg, och hakan hålls uppåt så att luftvägen förblir öppen.

Hjärt-lungräddning

Om personen inte andas alls, andas onormalt eller saknar puls ska du utgå från hjärtstopp. Ring 112 direkt och påbörja hjärt-lungräddning.

Du växlar mellan 30 bröstkompressioner och 2 inblåsningar (mun mot mun).

Vid bröstkompressioner placerar du ena handloven mitt på bröstbenet, mellan personens bröstvårtor, och lägger den andra handen ovanpå. Tryck hårt och snabbt: ned minst 5 och högst 6 centimeter, i en takt på 100–120 kompressioner per minut. Låt bröstkorgen komma tillbaka helt mellan trycken.

Vid inblåsningar böjer du huvudet bakåt, kniper om näsan och blåser in luft i munnen 2 gånger. Varje inblåsning ska ta ungefär 1 sekund, eller tills du ser bröstkorgen höja sig.

Avbryt inte för att kontrollera puls eller andning. Fortsätt växelvis 30 och 2 tills hjälp anländer eller tills personen börjar andas normalt igen.

Observera: hjärt-lungräddning måste övas praktiskt för att sitta. Att läsa en beskrivning motsvarar inte att ha gått en HLR-kurs — men det är ändå bättre att göra ett ofullständigt försök än att inte göra något alls.

B — Blödning

När andningen är säkrad tar du hand om blödningar. Lägg den skadade kroppsdelen i högläge, tryck hårt direkt över såret och lägg ett eller flera tryckförband. Har du inget förbandsmaterial fungerar en tröja, en halsduk eller något annat tygstycke utmärkt som provisoriskt tryckförband.

Lägg aldrig tryckförband på hals eller bröstkorg. Det kan strypa blodcirkulationen och göra det svårare att andas. Tryck i stället förbandet lätt mot såret.

Akut blödning går före andningen. En akut blödning sprutar, pulserar eller rinner kraftigt och jämnt utan att avta, och den räknas som livsfarligt läge — den ska stoppas omedelbart, även före ett andningsstopp. Logiken är brutal men enkel: fria luftvägar hjälper inte om blodet redan har runnit ut. Högläge, direkt tryck, tryckförband.

C — Cirkulationssvikt

En person som skadats allvarligt och förlorat mycket blod kan drabbas av cirkulationssvikt. Blodcirkulationen räcker helt enkelt inte till, vävnaderna får för lite syre och cellskador uppstår. Tillståndet är livshotande.

Tecken att känna igen: snabb puls, gråblek och kallsvettig hud, personen är kall, törstig, orolig och rastlös.

Så hjälper du: se till att personen hålls varm, att blödningar är stoppade och att luftvägarna är fria. Var lugn och varsam i bemötandet — stress förvärrar tillståndet.

Ge aldrig mat eller dryck, hur mycket personen än ber om vatten. Kräks eller svimmar personen kan innehållet hamna i luftvägarna och orsaka kvävning.

Vanlig missuppfattning: cirkulationssvikt kallas ibland ”chock”, vilket är missvisande. Cirkulationssvikt är ett fysiskt tillstånd orsakat av blodförlust. Den psykiska reaktionen chock är något helt annat — en helt oskadd person som är omtumlad och skakis efter en olycka har inte cirkulationssvikt. Provet gillar den skillnaden.

Ska du flytta fordon eller personer?

Huvudregeln är nej. Har någon skadats eller dött i olyckan ska du normalt inte flytta på fordonen, eftersom det kan försvåra utredningen av vad som hände.

Undantaget är fordon som står farligt till och utgör en fara eller ett hinder för trafiken. Sådana ska du flytta — även om en svårt skadad person sitter kvar i fordonet. Att bli påkörd en gång till är värre.

Samma logik gäller människor. Du ska normalt inte flytta en skadad person, eftersom det kan förvärra till exempel ryggskador. Men finns det risk för brand, påkörning eller ras, eller om det krävs för att du ska kunna ge akut första hjälpen, då flyttar du personen ändå. Livsfarligt läge går före allt annat.

Vid en tunnelolycka

Olyckor i tunnlar är ovanliga, men riskerna är speciella. Ventilationen är begränsad, vilket gör att brand och rök blir betydligt farligare i en tunnel än på öppen väg. Röken sprider sig snabbt och det är röken, inte lågorna, som dödar flest.

Vid brand eller rökutveckling ska du omedelbart lämna bilen. Lämna den olåst med nyckeln kvar så att räddningspersonalen kan flytta den, och följ den skyltade utrymningsvägen.

Försök inte rädda bilen eller sakerna i den. Bilen är försäkrad, det är inte du.

Får du motorstopp eller är med om en mindre allvarlig olycka i en tunnel gör du i stället så här: kör in till vägkanten eller en nödparkeringsficka, stäng av motorn och tänd varningsblinkers. Stanna i bilen eller alldeles intill den, så att du är skyddad från trafiken. Har du ingen mobiltäckning finns nödtelefoner och assistansknappar längs tunnelväggen.

Tänk på det här när du kör i tunnel:

• Visa extra hänsyn.
• Håll ordentligt avstånd till fordonet framför.
• Undvik onödiga körfältsbyten.
• Lyssna på trafikinformation i radion.
• Avsluta pågående mobilsamtal.
• Kör inte med solglasögon — ögonen behöver all tid de kan få att ställa om till mörkret.

Vid en viltolycka

Har du kolliderat med ett större djur och ingen människa är allvarligt skadad är första åtgärden att varna andra trafikanter: tänd varningsblinkers och sätt ut varningstriangel på lämpligt avstånd. Är det gryning, skymning eller mörkt tänder du dessutom bilens parkeringsljus.

Har någon skadats allvarligt gäller så klart det omvända — då hjälper du den personen först, innan du gör något annat.

Anmälningsplikt

Krockar du med något av följande djur måste du kontakta polisen och markera olycksplatsen:

• Älg
• Hjort
• Rådjur
• Vildsvin
• Ren
• Björn
• Varg
• Järv
• Lodjur
• Utter
• Mufflonfår
• Örn

Att låta bli att anmäla en sådan olycka är straffbart och räknas som smitning, vilket kan ge böter. Anmälningsplikten gäller även om djuret sprang vidare och verkar oskadat — det är en vanlig missuppfattning att man bara behöver ringa om djuret ligger kvar. Ett skadat djur som försvinner in i skogen måste kunna spåras av en eftersöksjägare.

Kolliderar du med tamboskap, till exempel en ko, ett får eller en hund, ska du i första hand försöka hitta eller kontakta ägaren. Lyckas du inte med det måste du anmäla olyckan till polisen.

Märk ut olycksplatsen

Har djuret dött och ligger på vägbanan ska du försöka flytta undan det — men tänk på din egen säkerhet först — och sedan markera platsen så tydligt du kan. En plastpåse, en bit tyg eller något annat väl synligt duger.

Har djuret sprungit iväg skadat måste du markera exakt där det försvann in i skogen. Det är den informationen eftersöksjägaren behöver för att hitta och avliva djuret.

Undantag: har du kört på björn, varg, vildsvin eller lodjur ska du inte stanna precis vid platsen och absolut inte närma dig djuret. Sätt markeringen ungefär 100 meter från olycksplatsen i stället, och berätta för polisen att du gjort så när du anmäler.

Vid en olycka med farligt gods

Kommer du fram till en olycksplats där en lastbil med farligt gods har vält eller skadats gäller en enda huvudregel: närma dig inte fordonet. Lasten kan vara livsfarlig om den läcker ut, och explosionsrisken kan vara mycket hög.

Håll dig på säkert avstånd och ring 112. Kan du på håll läsa av siffror eller symboler på farligt gods-skyltarna ska du berätta dem för SOS-operatören — de talar om exakt vilket ämne det handlar om och avgör hur räddningstjänsten måste arbeta. Men gå inte närmare för att kunna läsa.

Läcker eller brinner lasten ska du snabbt ta dig i säkerhet minst 300 meter från fordonet. Rör dig helst i motvind eller åt sidan, inte med röken.

Skylten som visar att ett fordon transporterar farligt gods är orangefärgad med svart ram och kan vara antingen numrerad eller onumrerad. Fordonet kan dessutom ha rombformade skyltar med symboler som visar vilken typ av farlig last det gäller — till exempel en flamma för brandfarlig vätska.

Vid en parkeringsolycka

Parkeringsolyckor är en av de allra vanligaste olyckstyperna: du backar eller kryper fram i en trång parkering och kommer i kontakt med ett annat fordon med tillräcklig kraft för att det ska bli en skada — ofta bara en repa i lacken.

Ingen är skadad, ingen såg det, och det är frestande att bara köra vidare. Gör inte det.

Har du skadat en annan bil eller annan egendom måste du direkt försöka få kontakt med ägaren. Lyckas du inte med det måste du omedelbart kontakta polisen. Gör du varken det ena eller det andra har du begått brottet smitning, vilket även vid en liten parkeringsskada kan ge böter och i vissa fall återkallat körkort.

Att lägga en lapp under vindrutetorkaren med ditt namn och telefonnummer är en bra gest, men den räcker inte i sig — lappen kan blåsa bort. Får du inte tag på ägaren är det polisen som gäller.