Olyckstyper

Olyckstyper

Trafikolyckor delas in i några få återkommande typer, och varje typ har sitt eget mönster av orsaker. Lär du dig mönstret vet du också var din marginal ska ligga. Här går vi igenom singelolyckor, mötesolyckor, korsnings- och avsvängningsolyckor, upphinnandeolyckor, mörkerolyckor och viltolyckor.

Singelolyckor

En singelolycka är en olycka där bara ett fordon är inblandat. Bilen kör av vägen, in i ett träd, en stolpe eller ett räcke. Att bara ett fordon är med betyder inte att bara en person skadas — sitter det fyra i bilen kan alla fyra dö.

Det här är den olyckstyp som kräver flest liv i Sverige varje år. Ungefär 30 procent av alla dödsolyckor är singelolyckor, och de är den vanligaste olyckstypen utanför tättbebyggt område.

Tre orsaker återkommer, nästan alltid i kombination med varandra:

• Alkohol eller droger
• Trötthet
• För hög hastighet

Omkring 40 procent av singelolyckorna inträffar i mörker eller gryning, och nästan hälften av de förare som omkommer i en singelolycka är alkoholpåverkade. Det säger något viktigt: en singelolycka är sällan ett mysterium. Ingen körde in i föraren — föraren var helt enkelt inte i skick att köra, eller höll en fart som inte gav någon marginal alls.

Provfälla: många tror att ”singel” betyder en enda person. Det betyder ett enda fordon.

Mötesolyckor

En mötesolycka är en frontalkrock mellan två fordon efter att något av dem har hamnat på fel sida av vägen. Det är den olyckstyp som kräver näst flest dödsoffer, efter singelolyckorna. Tack vare alla mitträcken som byggts har antalet omkomna i mötesolyckor ungefär halverats under de senaste tio åren.

Vanliga orsaker, ofta i kombination:

• Föraren blir distraherad av något eller någon inne i bilen.
• Alkohol.
• Trötthet — en sekunds mikrosömn räcker.
• För hög fart på halt väglag, så att bilen glider över mittlinjen i en kurva.

Vanlig missuppfattning: att en frontalkrock mellan två bilar i 80 km/h skulle motsvara att köra in i en betongvägg i 160 km/h. Så är det inte. Möter du en likadan bil i samma fart tar din bil ungefär samma smäll som om du kört rakt in i en fast vägg i 80 km/h. Det är illa nog — vid en sådan hastighet räcker varken krockkuddar eller deformationszoner särskilt långt.

Praktiskt: håll dig till höger i din del av körfältet på smala landsvägar, särskilt i högerkurvor där mötande trafik dyker upp sent. Ligger du och snuddar vid mittlinjen har du gjort dig av med hela din felmarginal.

Korsnings- och avsvängningsolyckor

Korsningsolyckor sker i alla typer av korsningar. Orsakerna är nästan alltid en av tre: föraren uppfattade inte att han eller hon hade väjningsplikt, missbedömde avståndet till fordonet på den korsande vägen, eller missade helt att det kom ett fordon.

Ett klassiskt och farligt misstag är att förväxla en moped med en motorcykel. Båda visar en ensam strålkastare rakt framifrån. Mopeden kommer i 45 km/h, motorcykeln kanske i 90. Ser du en enda lampa på avstånd har du väldigt lite att bygga en hastighetsbedömning på — vänta hellre.

Grundregeln är enkel att formulera och svår att följa när det är kö bakom dig: känner du dig det minsta tveksam på om du hinner ut, så väntar du. En missad lucka kostar tio sekunder. En felbedömd lucka kan kosta ditt liv.

Den mest riskfyllda avsvängningen är vänstersväng från landsväg. Du står stilla eller nästan stilla mitt i ett körfält där andra kommer i 90 km/h. Tre saker kan gå fel samtidigt:

• Du blir påkörd bakifrån av någon som inte uppfattat att du ska svänga.
• Du krockar med ett mötande fordon du inte såg.
• Du blir påkörd av någon som just påbörjat en omkörning av bilen bakom dig — och som därför befinner sig i mötande körfält, precis där du ska svänga in.

Därför gäller: blinka tidigt, kontrollera bakåt i god tid, lägg dig så nära mittlinjen som är tillåtet, och sväng aldrig innan du vet vad som händer bakom dig.

Upphinnandeolyckor

En upphinnandeolycka är när ett fordon körs på bakifrån. Andelen dödsfall är låg jämfört med andra olyckstyper, men de ger ofta långvariga nackskador — så kallade pisksnärtskador, ofta kallade whiplashskador.

Typiska orsaker:

• För kort avstånd till fordonet framför.
• Bristande koncentration, till exempel mobil eller radio.
• För hög fart på halt väglag.
• Dålig sikt.

Kör du in i någon bakifrån bär du i praktiken nästan alltid huvudansvaret. Trafikförordningen kräver att du anpassar hastighet och avstånd efter sikt, väglag och övriga trafikförhållanden. Innebörden är konkret: föraren framför ska när som helst kunna bromsa så hårt han vill, utan att du kör in i honom.

Provfälla: ”det var halt, bilen bara gled” är aldrig en giltig ursäkt. Att väglaget är halt är just anledningen till att du skulle ha sänkt farten och ökat avståndet. Ansvaret för anpassningen är ditt.

Ett praktiskt mått: välj ett fast föremål vid vägkanten, till exempel en stolpe. När bilen framför passerar den räknar du sekunder. Är du framme innan du hunnit till tre ligger du för nära i torrt väglag — och på vinterväglag behöver du betydligt mer än så.

Mörkerolyckor

Mörkerolyckor är alla olyckor som sker i mörker, oavsett typ. Ungefär 30 procent av de olyckor där någon skadas inträffar i mörker, och olycksrisken är 2–3 gånger högre än i dagsljus.

Varför? På halvljus ser du vägbanan en bit framför dig, men nästan ingenting av det som finns bredvid vägen — fotgängare, cyklister, vilt. I 90 km/h förflyttar du dig 25 meter varje sekund, och en reaktion tar ungefär en sekund. Dyker något upp i kanten av ljuskäglan har du alltså redan ätit upp en stor del av sträckan innan bromsen ens börjat verka.

Ovanpå det kommer att många förare är trötta på kvällen och natten, koncentrationen sjunker och andelen alkoholpåverkade förare är högre då än mitt på dagen.

Oskyddade trafikanter är särskilt utsatta. Tänk också på att både ljusa kläder och reflexer syns betydligt sämre i regn, snö och dimma — en reflex är ingen garanti för att du blir sedd.

Viltolyckor

Det rapporteras omkring 70 000 viltolyckor i Sverige varje år. De allra flesta är kollisioner med rådjur. Relativt få viltolyckor leder till att en människa dör, men när det händer är det nästan alltid vid kollision med älg.

Förklaringen är älgens byggnad. Benen är drygt en meter höga, så vid en krock slår bilen undan benen och den tunga kroppen — en älg kan väga upp mot 700 kg — kastas upp på motorhuven och vidare in i vindrutan eller ner på taket. Klövar och horn kan tränga rakt igenom rutan. Det är precis den zon där förare och passagerare sitter.

När risken är störst

• I gryning och skymning, när djuren rör sig för att söka föda.
• Under snörika vintrar, när det är lättare för djuren att gå på plogade vägar än i djup snö.
• Oktober–december och maj–juni, då flest viltolyckor totalt sker.
• September–oktober, då flest älgolyckor sker.

Var risken är störst

• Längs skogskanter, där djuren känner sig trygga och rör sig lätt.
• Där det finns vattendrag på ena sidan vägen och skog på den andra — djuren måste korsa för att dricka.
• Där viltstängsel börjar och slutar, eftersom djuren passerar just där.
• Vid kalhyggen, där det är gott om föda.
• Efter en plogpinne med svart plastsäck — det är en varning för lösdrivande renar.

Älg, rådjur och vildsvin rör sig ofta i flock. Ser du ett djur springa över vägen ska du alltid räkna med att två eller tre till kommer efter på ungefär samma ställe. Släpp gasen och var beredd.

Väja eller inte väja

Här gör många fel, och provet frågar gärna om det.

• Smådjur som ekorrar och harar ska du varken väja eller tvärbromsa för. Du får självklart släppa gasen eller bromsa mjukt om det kan ske säkert, men grundregeln är att du inte utsätter andra trafikanter för fara för ett litet djurs skull.
• Rådjur och annat klövvilt som är lägre än motorhuven ska du bromsa för — inte väja för. Hinner du inte stanna, ta smällen. Väjer du riskerar du att köra av vägen eller in i mötande trafik, vilket är betydligt farligare än en kollision med ett rådjur.
• Älg, kronvilt och andra stora djur ska du däremot väja för om det behövs. Bromsa först, självklart. Går kollisionen ändå inte att undvika ska du styra mot djurets bakkropp — då hamnar den tunga framkroppen förhoppningsvis vid sidan av vindrutan i stället för i den.

I varje väjningssituation gäller ändå en överordnad regel: att styra över i mötande körfält är livsfarligt, både för dig och för dem du möter. Ett djur är aldrig värt en mötesolycka.