Sparsam körning

Här lär du dig körtekniken som sänker bränsleförbrukningen med upp till 15 procent, plus alla de småsaker runt bilen som gör ännu större skillnad än folk tror. Bonusen är att sparsam körning och säker körning är nästan exakt samma sak: lugnt, mjukt och planerat. Du behöver alltså inte välja.

Varför det överhuvudtaget fungerar

Tänk på bränsle som energi du köper för pengar. Den energin går åt till tre saker: att övervinna luftmotstånd, att övervinna rullmotstånd och att få upp bilen i fart. De två första kan du påverka med hastighet och däcktryck. Den tredje är den intressanta.

Varje gång du bromsar in gör du om fart till värme i bromsskivorna. Den energin är borta för alltid, och du får köpa ny bensin för att bygga upp farten igen. En förare som rullar fram i jämn takt och sällan behöver stanna kan därför köra på betydligt mindre bränsle än någon som gasar och bromsar sig genom samma sträcka – i samma bil, på samma väg, på ungefär samma restid. Sparsam körning handlar mer om att slippa bromsa än om att köra långsamt.

Säkerheten går alltid först

Detta måste sitta innan vi går vidare, för det dyker upp som fråga. Sparsam körning är underordnad trafiksäkerheten. Om ett barn springer ut mellan parkerade bilar ska du inte tänka på att motorbromsa mjukt eller spara bränsle – du ska stanna bilen så snabbt det bara går. Samma sak gäller om du behöver accelerera bestämt för att komma undan en farlig situation eller för att smidigt smälta in i trafiken på en påfart. Bränsle är billigare än en olycka.

Växla upp tidigt och accelerera bestämt

Målet efter varje start är att så snabbt som möjligt komma upp i den fart du ska hålla och lägga i en hög växel. En bil som rullar med jämn fart på hög växel förbrukar mindre än en bil som accelererar länge.

Det låter motsägelsefullt, men du sparar bränsle på att accelerera bestämt – inte hårt, men beslutsamt. En lång, slö acceleration på låg växel drar mer än en kort och tydlig. Trampa alltså ordentligt på gasen, men undvik höga varvtal och full gas.

Växla upp tidigt, och hoppa över växlar när situationen tillåter, till exempel från trean rakt till femman när du redan har fart. Regeln är: så hög växel som möjligt utan att bilen känns slö eller går ryckigt. Känns motorn ansträngd eller vibrerar bilen är växeln för hög – då växlar du ner. Det är alltså inte fråga om högsta växel till varje pris, utan om rätt växel för situationen.

Bieffekten är mindre buller. Motorljud växer snabbt med varvtalet, så tidig uppväxling gör din körning tystare för alla som bor längs vägen.

Farten är den stora hävstången

Luftmotståndet ökar dramatiskt med hastigheten, och det är därför fartval slår igenom hårdare på förbrukningen än nästan allt annat. Vid låga farter märks det knappt, men från omkring 70–75 km/h och uppåt börjar varje extra tiotal km/h kosta ordentligt. Räkna med i storleksordningen 0,5–1,0 deciliter mer per mil för varje 10 km/h du lägger på.

Konkret: du kör 100 km på motorväg. Skillnaden mellan 110 och 120 km/h är ungefär en halv liter bränsle, medan tidsvinsten är knappt fem minuter – och den senare farten är dessutom olaglig där gränsen är 110. Att hålla hastighetsgränsen är alltså både lagligt, billigt och rent.

Lägre fart minskar mer än bara motorns utsläpp. Däck, bromsar och vägbana slits mindre, så färre partiklar virvlar upp i luften. Vindbruset och däckens rullljud sjunker också, vilket sänker bullret för de boende. På 30-gator handlar det inte bara om barnens säkerhet utan också om luften och ljudet i deras kvarter.

Håll jämn gas

En bil trivs med jämnhet. Ryckig gaspedal – lite mer, lite mindre, lite mer – kostar bränsle jämfört med ett stadigt pådrag i samma snittfart. Det är samma sak i landsvägskörning: att ligga på 78, sedan 82, sedan 76 är dyrare än att ligga stadigt på 80. Om du har farthållare på jämn landsväg gör den ofta jobbet bättre än din egen fot.

Motorbromsa i stället för att bromsa i onödan

När du släpper gasen helt med en växel ilagd stryper moderna bilar bränsletillförseln till motorn nästan helt. Bilen saktar in, och det kostar dig noll bränsle. Det är därför motorbromsning är så effektivt: du använder farten du redan betalat för i stället för att slänga bort den i bromsskivorna.

Så gör du: släpp gasen helt, låt bilen rulla in med växel i. Sjunker farten mycket kan du växla ner för att fortsätta motorbromsa, så länge det går att göra mjukt och motorn inte känns ansträngd.

Två viktiga saker att veta:

Bromsljusen tänds normalt inte när du motorbromsar. Saktar du in tydligt bör du därför trycka lätt på bromspedalen så att bilen bakom förstår vad som händer. Detta är en klassisk provfråga.
Fartkänslan lurar dig. När motorljudet sjunker känns det som att du kör långsammare än du gör. Kika på hastighetsmätaren då och då, särskilt när du rullar in mot en tätortsgräns.

Effekten varierar mellan bilar. En bensinbil bromsar oftast tydligare på släppt gas än en dieselbil, som gärna rullar vidare längre.

Planera – blicken långt fram

Det som skiljer en sparsam förare från alla andra är inte foten, det är blicken. Ser du rödljuset 200 meter bort kan du släppa gasen nu och rulla fram till en signal som hunnit slå om till grönt. Ser du det först 40 meter bort får du bromsa hårt, stanna helt och starta om från noll – vilket är det dyraste du kan göra i stadstrafik.

Det förutsätter avstånd. Klistrar du dig bakom bilen framför ser du bara plåten på dess baklucka och blir tvungen att reagera på allt den gör. Med tre sekunders avstånd ser du hela trafikbilden, kan anpassa farten i tid och slipper både inbromsningar och stress.

Öva på det här: närma dig korsningar, cirkulationsplatser och trafiksignaler genom att släppa gasen tidigt i stället för att köra fram och bromsa. Målet är att så ofta som möjligt kunna rulla vidare utan att stanna helt.

Backar: släpp nedför, jämnt uppför

I en brant nedförsbacke lägger du i en låg växel och släpper gasen helt. Motorbromsen gör jobbet, du förbrukar i praktiken inget bränsle och du slipper riskera att bromsarna blir varma och tappar verkan – något som är riktigt farligt i långa backar med tung last.

Uppför gäller motsatt tänk. Sikta på ett så jämnt gaspådrag som möjligt på en så hög växel som möjligt. Ge stöd med gasen men försök inte öka farten på väg upp. Bäst är att ha lämplig fart redan innan backen börjar, så att du kan ligga kvar på hög växel hela vägen. Kommer uppförsbacken direkt efter en nedförsbacke får du farten gratis – låt den bära dig uppför.

Automatlåda

Skillnaden i förbrukning mellan nya automatlådor och manuella lådor är i dag liten. Äldre automatlådor drar däremot i regel mer. Men körsättet betyder mer än växellådan, så tro inte att automat gör dig till en sparsam förare av sig själv.

Starta mjukt. Starten från stillastående är det dyraste ögonblicket i hela körningen. Ge gas lugnt så att lådan växlar upp tidigt.
Undvik onödiga stopp. Samma planeringstänk som ovan – håll bilen rullande.
Värm inte motorn stillastående. En kall motor på tomgång drar mycket bränsle och släpper ut som mest, eftersom katalysatorn ännu inte är varm. Använd motorvärmare i stället.

Tomgång och motorvärmare

Tomgångskörning är bränsle som blir noll meter. I de flesta kommuner är det dessutom förbjudet att låta motorn gå på tomgång längre än en minut. Ska du stå still en stund – vid en järnvägsbom, vid en lastning, medan du väntar på någon – stäng av.

Motorvärmaren är kanske den enklaste miljöinsats en bilägare kan göra i Sverige. En förvärmd motor drar mindre bränsle, slits mindre och släpper ut betydligt mindre avgaser, eftersom reningen kommer igång snabbare. På korta resor i vinterkyla är skillnaden mellan kall och förvärmd motor mycket stor.

Använd den lagom länge – längre inkoppling än nödvändigt är bara bortkastad el:

Kallare än −15 °C: ungefär 1,5 timme.
Runt 0 °C: ungefär 1 timme.
Runt +10 °C: ungefär 30 minuter.
Över +10 °C: behövs normalt inte alls.

Bilen i sig

Körsättet är hälften. Resten sitter i hur bilen är rustad.

Ta av takbox och takräcke när de inte används. En takbox ökar luftmotståndet och förbrukningen med omkring 10 procent – även när den är tom.
Rätt lufttryck i däcken. Mjuka däck ökar rullmotståndet. Kontrollera regelbundet och lägg dig gärna i övre delen av det rekommenderade intervallet.
Använd klimatanläggningen med förnuft. Den kan öka förbrukningen med 5–10 procent.
Serva bilen enligt schema. En motor som mår bra förbrukar mindre.
Välj däck med lågt rullmotstånd, bra våtgrepp och låg ljudnivå. Regummerade däck är resurssnåla men kan ge sämre köregenskaper.
Lasta inte i onödan. Vikt kostar bränsle, särskilt i stadstrafik med många starter.

Val av bil, tvätt och avfall

Välj inte större bil än du behöver – en mindre och lättare bil är oftast bättre för både miljön och plånboken. Kan du välja ett fordon som helt eller delvis går på icke-fossilt bränsle är det ett stort steg.

Tvätta bilen i en anläggning med oljeavskiljare och rening. Tvättar du hemma på gatan rinner olja, tungmetaller och avfettningsmedel rakt ner i dagvattenbrunnen och vidare ut i närmaste vattendrag, ofta helt orenat. Måste du tvätta hemma: använd miljömärkt bilschampo, undvik starka avfettningsmedel och ställ bilen på gräs eller grus, som fungerar som ett enkelt filter.

Oljefilter, spillolja, bilbatterier och gamla däck lämnar du på återvinningscentral. Sådant hör aldrig hemma i soppåsen.

El- och hybridbilar

En elbil drivs av en eller flera elmotorer med ström från batterier. Den släpper inte ut några avgaser under körning, men elen måste produceras någonstans, och batteritillverkningen kostar också miljö. Elbilen är alltså inte utsläppsfri – men klart bättre än en ren förbränningsbil, och allra bäst när den laddas med el från sol, vind och vatten. Kom ihåg att den fortfarande sliter däck, bromsar och vägbana och därmed bidrar till partiklarna i luften.

En hybridbil har två eller flera kraftkällor, oftast en bensin- eller dieselmotor plus en eller flera elmotorer med batteri. Batteriet laddas under färd, dels av förbränningsmotorn, dels genom att bromsenergi tas tillvara i stället för att gå förlorad som värme. Vanliga hybrider kan inte laddas från elnätet – bara laddhybrider har den möjligheten. Det är en detalj som gärna testas.

Resan du aldrig kör

Den mest sparsamma körningen är den som inte blir av. Ungefär hälften av alla bilresor är kortare än 5 kilometer, och i tätort är de ofta bara 3–4 kilometer. Det är precis de resorna där motorn aldrig hinner bli varm, där katalysatorn knappt börjar arbeta och där förbrukningen per kilometer är som allra högst. Många av dem går att gå, cykla eller åka kollektivt i stället.

Behöver du inte bil varje dag kan en bilpool vara ett bättre alternativ än att äga. Och eftersom den största delen av alla persontransporter sker med bil är det just biltrafiken som påverkar klimatet mest totalt sett – vilket också betyder att varje ersatt bilresa räknas.

Snabbrepetition

Sparsam körning kan sänka förbrukningen med upp till 15 procent och minskar slitage, buller och utsläpp.
Trafiksäkerheten går alltid före sparsam körning.
Växla upp tidigt, hoppa över växlar när det passar, accelerera bestämt men inte hårt.
Kör på högsta växel som fungerar utan att bilen känns slö eller går ryckig.
Håll hastighetsgränsen och jämn gas – luftmotståndet växer snabbt över 70–75 km/h.
Motorbromsa genom att släppa gasen med växel i. Bromsljusen tänds normalt inte.
Planera med blicken långt fram och gott avstånd, så slipper du onödiga stopp.
Släpp gasen helt i branta nedförsbackar; håll jämn gas på hög växel uppför.
Undvik tomgång – i de flesta kommuner max en minut.
Använd motorvärmare vid kyla, men inte längre än rekommenderad tid.
Ta bort takbox och takräcke, håll rätt däcktryck och serva bilen.
Vanliga hybrider laddas inte från elnätet – det gör bara laddhybrider.
Korta resor är de smutsigaste per kilometer. Gå, cykla eller åk kollektivt när du kan.

Sparsam körning