Köra på landsväg

I det här avsnittet får du grunderna för allt som händer mellan korsningarna på en landsväg: var i körfältet bilen ska ligga, hur långt bakom nästa bil du ska hålla dig, vad linjerna i vägbanan säger, när du får använda vägrenen, hur du parkerar och hanterar ett nödstopp, vad en huvudled innebär och hur du tar dig över ett järnvägsspår utan att chansa. Det är mycket på en gång, men nästan allt hänger på samma idé: på landsvägen måste du bestämma dig tidigt, för du hinner sällan ändra dig sent.

Var i körfältet ska bilen ligga?

På dagen, med god sikt och torr väg, håller du dig åt höger i ditt körfält. Det finns en praktisk anledning till det. Föraren bakom dig får då en glugg förbi din bil och kan se längre fram i sitt eget körfält. Han eller hon kan avgöra om en omkörning går att göra, i stället för att pressa sig närmare dig för att kika. Din placering hjälper alltså någon annan att ta ett bättre beslut.

När det blir mörkt, dimmigt eller regnigt vänder logiken. Då lägger du dig lite längre till vänster i körfältet, närmare mitten av vägen. Anledningen är att du inte längre ser vad som finns precis i vägkanten. En älg på väg ut ur skogsbrynet, en cyklist utan reflexer, en fotgängare som går hem längs vägen: allt sådant dyker upp sent i strålkastarljuset. Varje decimeter du håller ut åt vänster ger dig ett par tiondelar extra att reagera på, och tiondelar är precis vad du saknar i 90 km/h.

Det här gäller körfältet som ligger närmast vägkanten. Kör du på en väg med flera körfält i samma riktning och ligger i ett fält som inte gränsar till vägkanten, finns ingen vägkant att skydda sig mot. Då behöver du inte tänka på mörkerplaceringen alls, utan ligger normalt mitt i ditt körfält.

Undvik slitspåren när det regnar

På vältrafikerade landsvägar sliter däcken ner två spår i asfalten där hjulen brukar gå. Spåren syns knappt när det är torrt, men när det regnar fylls de med vatten. Det är precis där risken för vattenplaning är störst, eftersom vattnet står djupast. Flytta bilen någon halvmeter i sidled när det ösregnar, så rullar du på en yta med mindre vatten. Samma sak gäller när det har regnat men uppehåll råder: spåren töms långsamt.

Avstånd framåt

Upphinnandeolyckor, alltså när en bil kör in i baksidan på en annan, hör till de allra vanligaste olyckorna i svensk trafik. Nästan alltid är förklaringen densamma: föraren bakom låg för nära. Skadorna blir ofta pisksnärtskador i nacken, och de kan följa med en person i åratal även efter en krock i låg fart.

Lagen ger inget exakt antal meter. Den säger i stället att du ska anpassa avståndet efter sikt, väglag och trafikförhållandena i övrigt, så att du kan stanna även om föraren framför bromsar allt vad bilen orkar utan förvarning. Testa dig själv med den frågan varje gång du hamnar bakom någon: om bilen framför tvärnitar nu, klarar jag mig?

Notera också att halka aldrig är en ursäkt. Säger du efter en krock att bilen kanade, har du samtidigt erkänt att du körde för fort och för nära för det väglag som rådde. Ansvaret ligger kvar hos dig.

Tresekundersregeln

Det enklaste sättet att kontrollera avståndet fungerar i alla hastigheter, och du behöver ingenting mer än ögonen. Välj ut ett fast föremål vid vägkanten, till exempel en kantstolpe, en skylt eller skuggan från en viadukt. I samma ögonblick som bilen framför passerar föremålet börjar du räkna långsamt: ett tusen ett, ett tusen två, ett tusen tre. Är du framme vid föremålet innan du hunnit säga klart tre, ligger du för nära. Släpp gasen och testa igen om en stund.

Regeln är smart just för att den skalar med farten. I 50 km/h ger tre sekunder ungefär 40 meter, i 90 km/h ungefär 75 meter. Du behöver alltså inte räkna om någonting när hastigheten ändras.

Lika många meter som du har km/h

Den andra tumregeln är ännu enklare att komma ihåg: håll minst lika många meter bakom bilen framför som du har kilometer i timmen. Kör du i 90 km/h ska du ligga minst 90 meter bakom.

Varför fungerar det? Vid bra väglag och en bil i gott skick är stoppsträckan i meter alltid lägre än hastighetssiffran. I 90 km/h landar stoppsträckan på ungefär 67 meter under goda förhållanden. Ligger du 90 meter bakom har du alltså drygt tjugo meter marginal inbyggd. Det är den marginalen som räddar dig om du reagerar en aning sent.

Använd kantstolparna som måttband

Problemet med metertumregeln är att ingen kan bedöma 90 meter på ögonmått. Lösningen står redan utmed vägen. Kantstolpar sätts upp med bestämda mellanrum:

Landsväg: 50 meter mellan stolparna.
Motorväg: 100 meter mellan stolparna.
Vissa kurvor, både på landsväg och motorväg: 25 meter mellan stolparna, för att kurvan ska framträda tydligare.

På en rak landsväg i 90 km/h ska du alltså ha två hela stolpavstånd, alltså 100 meter, mellan din bil och bilen framför. Det innebär tre kantstolpar i din synlinje mellan er. Vänj dig vid att räkna dem, så slutar avståndsbedömning vara en gissning.

Ett viktigt förbehåll: båda tumreglerna förutsätter torr väg, god sikt och en bil med bra däck och fungerande bromsar. Regnar det, snöar det eller är det risk för is måste du öka avståndet rejält, ofta till det dubbla eller mer. Samma sak om dina däck är slitna.

Vägmarkeringar i mitten av vägen

Linjerna i vägbanan är inte dekoration. De talar om både vad du får göra och ungefär vilken hastighet som gäller. Lär dig känna igen dem på förhållandet mellan streck och mellanrum, för det är precis så teoriprovet brukar fråga.

Mittlinje utanför tätort

Korta streck med långa mellanrum, förhållandet 1:3. Mellanrummet är alltså tre gånger så långt som strecket. Den här varianten används där hastigheten är minst 70 km/h, om inte en skylt säger något annat. Linjen får korsas, till exempel vid omkörning, men glöm inte att det kan komma mötande trafik på andra sidan.

Mittlinje inom tätort

Lika långa streck som mellanrum, förhållandet 1:1. Den varianten hör till gator med 50 km/h eller lägre. Även den får korsas.

Varningslinje

Långa streck med korta mellanrum, förhållandet 3:1. Varningslinjen betyder att sikten är skymd framåt, och den förvarnar ofta om att en heldragen linje börjar snart. Här kommer en klassisk provfälla: varningslinjen får korsas, det är inte förbjudet. Men det anses olämpligt, just för att du inte ser tillräckligt långt. Blanda inte ihop olämpligt med förbjudet.

Heldragen linje

En heldragen linje får ingen trafikant köra på eller över med något hjul. Den används där det av trafiksäkerhetsskäl inte går att byta körfält, gå ut i motsatt körfält eller köra ut på vägrenen. Tänk på att även vägens kantlinje kan vara heldragen, inte bara mittlinjen.

Mittlinje eller varningslinje i kombination med heldragen linje

Ofta ser du två linjer bredvid varandra: en heldragen och en streckad. Läs den som gäller ditt körfält, alltså den som ligger närmast dig. Har du den heldragna linjen på din sida får du inte korsa den. Trafiken i motsatt riktning har den streckade på sin sida och får korsa, även om det sällan är klokt när kombinationen används.

Dubbel heldragen linje

Två heldragna linjer bredvid varandra. Då gäller förbudet åt båda hållen. Ingen får köra på eller över den med något hjul.

Reversibelt körfält

Ett vändbart körfält där färdriktningen styrs av trafiksignaler ovanför vägen. Riktningen växlar beroende på när på dygnet det är och hur trafiken flödar, till exempel in mot en stad på morgonen och ut på eftermiddagen. Kör aldrig in i ett sådant körfält utan att först se vad signalen ovanför visar.

Vad räknas egentligen som ett körfält?

Ett körfält är ett längsgående fält av körbanan som antingen är utmärkt med vägmarkering eller, om markering saknas, är brett nog för ett fyrhjuligt fordon. Det betyder att en bred väg utan mittlinje ändå kan ha två körfält, om det får plats två bilar bredvid varandra. Det behövs alltså ingen målad linje för att körfält ska finnas.

När du faktiskt får korsa en heldragen linje

Det finns undantag, och de dyker upp på provet. Med stor försiktighet får du korsa en heldragen linje eller ett spärrområde:

när du måste passera ett hinder på vägen,
när utrymmet i en korsning annars inte räcker för ditt fordon,
när det behövs för att du ska komma till eller från en fastighet eller liknande,
när det i din färdriktning löper en streckad linje omedelbart till höger om den heldragna.

Kantstolpar och deras reflexer

Kantstolparna visar hur vägen går, vilket är ovärderligt i mörker och snöyra. Alla har reflexer, och reflexerna bär mer information än de flesta tror.

Reflexerna är normalt vita.
Före och efter vägkorsningar, busshållplatser och parkeringsfickor är de i stället rödgula. Det är en varning: här kan fordon komma in från sidan.
På vänster sida av vägen har reflexen formen av två prickar.
På höger sida är reflexen en rektangel.

De två prickarna betyder i praktiken mötande trafik. Därför är även de vänstra kantstolparna på en motorväg försedda med rektangulära reflexer, eftersom ingen kör mot dig där. Vaknar du till i mörker och ser två prickar till vänster vet du direkt att du befinner dig på en väg med mötande trafik.

Vägrenen

Vägrenen är remsan utanför kantlinjen. Den är i första hand ett skyddsområde för dem som inte har någon plåt omkring sig: cyklister, mopedister, fotgängare, traktorer och andra långsamtgående fordon. Det är alltså inte ett extra körfält för dig.

När du passerar någon som färdas på vägrenen ska du både hålla ut i sidled, utan att gå för nära det motsatta körfältet, och sänka farten. En cyklist som får en bil förbi sig i 90 km/h på en halvmeters avstånd blir skrämd, och en skrämd cyklist vinglar.

Du får köra ut på vägrenen kortare sträckor i två situationer, men du är aldrig skyldig att göra det:

för att släppa förbi snabbare trafik bakom dig,
den sista biten innan du ska svänga höger in på en annan väg.

Lika viktigt är när du inte ska använda vägrenen. Undvik den i mörker och när sikten är nedsatt av dimma eller snö, eftersom det kan stå eller gå något där som du inte ser förrän det är för sent. Undvik den också före högerkurvor och backkrön, av exakt samma skäl: du kan inte se vad som väntar. Och lägg dig inte på vägrenen strax före en korsning om du inte faktiskt ska svänga höger. Föraren som står i korsningen tolkar din placering som att du ska in på hans väg, och kör ut framför dig.

När du ska tillbaka från vägrenen till körbanan gäller utfartsregeln. Du har alltså väjningsplikt, och det mot två håll samtidigt: mot fordon som kommer bakifrån i körfältet, och mot mötande fordon som just nu kör om och därför befinner sig i det körfält du är på väg in i.

Är vägrenens kantlinje heldragen får du inte korsa den, annat än i de undantagsfall som räknades upp ovan, och du får inte heller köra bil på vägrenen. Följande fordon och trafikanter får däremot använda vägrenen även med heldragen kantlinje, men aldrig på motorväg eller motortrafikled:

gående och cyklister,
moped klass I och klass II,
traktorer och motorredskap,
fordon som inte får eller inte är byggda för att köra fortare än 40 km/h,
fordon som bogserar ett annat fordon.

Dessutom får du förstås stanna på vägrenen vid nödstopp, oavsett hur kantlinjen ser ut.

Stanna och parkera på landsväg

Alla parkeringsregler i Sverige vilar på två meningar. Du får inte stanna eller parkera så att fara uppstår, och du får inte stanna eller parkera så att du hindrar eller stör andra. Kan du de två, kan du resonera dig fram till nästan varje svar även när du inte minns den exakta paragrafen. På landsväg blir principerna extra skarpa, eftersom en illa placerad bil möts av trafik i 90 km/h.

Några generella hållpunkter:

På huvudled råder parkeringsförbud. Du får bara parkera på särskilt utmärkta parkeringsplatser.
Utanför tättbebyggt område parkerar du normalt på höger sida i färdriktningen.
Kan du komma helt utanför körbanan ska du göra det, till exempel på en rastficka.
Stannar eller parkerar du på en väg utan tillfredsställande belysning i gryning, skymning eller mörker måste du tända parkeringsljuset så att andra ser bilen.

Nödstopp

Punktering, motorstopp, ett djur i kylaren. Förr eller senare står någon still på en landsväg, och då finns en ordning som du ska kunna utantill: varna, lämna bilen och vägen, larma. I den ordningen.

Stanna så bra du kan

Rulla ut så långt åt höger på vägrenen som det går. Finns ingen vägren tar du den minst dåliga platsen du kan nå. Gör allt för att inte bli stående mitt i körbanan, och undvik särskilt platser efter en kurva eller strax bakom ett backkrön, där ingen ser dig i tid.

Varna

Tänd varningsblinkers. Står bilen där det råder stopp- eller parkeringsförbud är det ett krav. Är det gryning, skymning eller mörker på en väg utan bra belysning tänder du också parkeringsljuset.

Är hastighetsbegränsningen på platsen högre än 50 km/h, alltså 60 km/h eller mer, ska du dessutom ställa ut en varningstriangel. Det finns lagkrav på att ha minst en varningstriangel i bilen.

Normalt placeras triangeln 50 till 100 meter bakom bilen.
Är bilen skymd av en kurva eller ett backkrön ska triangeln stå minst 100 meter bakom bilen, och den ska stå före kurvan eller backen, alltså där trafiken fortfarande kan se den. Är kurvan lång kan det betyda betydligt mer än 100 meter.
Har du en extra triangel är det bra att sätta ut en även åt motsatt håll.

Gå vid sidan av vägen när du placerar ut triangeln, gärna utanför vägräcket. Är det mörkt: ta på reflexväst först.

Lämna bilen och vägen

Så fort varningen är på plats ska du bort från både bilen och vägbanan. Ställ dig bakom vägräcket eller uppe i slänten. Att sitta kvar i bilen känns tryggt men är det inte. En stillastående bil på eller vid en 90-väg blir påkörd av någon som inte hann uppfatta att den stod still. Varje år dör personer i Sverige som blivit påkörda i samband med ett nödstopp, och de flesta av dem befann sig på eller alldeles intill vägen.

Larma

När du står i säkerhet ringer du. Bärgare vid haveri, 112 om det finns fara för liv. Står bilen där det är förbjudet att stanna eller parkera är du skyldig att flytta den så snart det överhuvudtaget går.

Parkeringsförbud och stoppförbud

Skillnaden mellan de två förbuden är en vanlig provfråga, så håll isär dem.

Parkeringsförbud betyder att du aldrig får parkera, men att du får stanna för att släppa av eller ta upp en passagerare, eller för att lasta av eller på gods. Du får också stanna för att undvika fara eller när trafikförhållandena kräver det, till exempel i kö. Stannar du av någon annan anledning räknas det som parkering. Att stanna för att titta på kartan eller sträcka på benen är alltså inte tillåtet där parkeringsförbud gäller. På en parkeringsplats reserverad för ett visst fordonsslag, som buss, eller en viss grupp, som rörelsehindrade, får andra fordon varken parkera eller stanna annat än för av- och påstigning.

Det är förbjudet att parkera:

20 meter före och 5 meter efter en busshållplats,
närmare än 30 meter från en järnvägskorsning,
på en huvudled,
på gågata eller i gångfartsområde, om det inte finns iordningställda parkeringsplatser,
på en mötesplats,
framför en garageutfart eller infarten till en fastighet,
bredvid ett annat fordon som står längs vägen, dock är det tillåtet bredvid tvåhjuliga fordon,
bredvid en större anordning som står längs vägen, till exempel en container,
bredvid gulstreckad väg- eller trottoarkant,
så att någon hindras från att komma in i eller ut ur sitt fordon,
så att ett annat fordon inte kan köra iväg,
med något hjul utanför parkeringsrutan.

Stoppförbud är strängare. Där får du inte ens stanna, med två undantag: för att undvika fara och när trafikförhållandena kräver det. Står det ett rådjur mitt i vägen eller är bron öppen får du alltså stanna även på en plats med stoppförbud.

Det är förbjudet att stanna:

närmare än 10 meter före ett övergångsställe,
närmare än 10 meter före en korsande cykelbana eller gångbana,
närmare än 3 meter från en heldragen linje i ditt körfält, mätt i sidled,
i en vägkorsning eller närmare än 10 meter från den korsande körbanans ytterkant,
i, strax före eller strax efter en skymd kurva,
i en vägport eller tunnel,
i ett körfält för fordon i linjetrafik,
i ett cykelfält,
i ett spärrområde,
i en cirkulationsplats,
i en järnvägs- eller spårvägskorsning,
bredvid gul heldragen väg- eller trottoarkant,
på, strax före eller strax efter ett backkrön,
så att ditt fordon skymmer ett vägmärke eller en trafiksignal,
på motorväg eller motortrafikled.

Vända och backa

Det finns inget generellt förbud mot att vända eller backa på en landsväg eller huvudled. Villkoret är däremot hårt: det får bara ske utan fara eller hinder för andra trafikanter. Är vägen tom får du alltså stanna på en 90-väg och backa in på en liten skogsväg för att vända. Är det trafik får du inte.

Det finns nästan alltid ett bättre alternativ. Sväng in på den lilla vägen, kör en bit och vänd där i lugn och ro, i stället för att stå med bilen på tvären i huvudlinjen.

U-sväng

En U-sväng, alltså en vändning 180 grader på plats, är i regel också tillåten under samma villkor. Men avstå om något av följande stämmer:

det kommer trafik bakifrån,
det kommer mötande trafik,
sikten är skymd,
vägen är för smal för att du ska hinna runt,
manövern kräver att du korsar en heldragen linje.

På motorväg och motortrafikled är både vändning och backning helt förbjudet, utan undantag.

Huvudleder

Mycket av din landsvägskörning sker på huvudled. En huvudled är en väg där trafiken ska ges företräde av fordon på anslutande och korsande vägar. Den som ska ut på huvudleden har väjningsplikt, och det upplyses om med vägmärken och oftast även vägmarkering.

Huvudleden märks ut med en gul romb. Märket sätts upp igen efter varje korsning, utom när det ändå är uppenbart att huvudleden fortsätter.

På huvudled gäller parkeringsförbud men inte stoppförbud. Du får alltså stanna för av- och påstigning, för lastning, för att undvika fara, eller när trafiken kräver det. Parkera får du bara på särskilt utmärkta parkeringsplatser.

Två huvudleder korsar aldrig varandra

Det här är värt att lägga på minnet, för det dyker upp i frågor. Två huvudleder möts aldrig i samma plan. Innan de skulle korsa varandra upphör alltid den ena, och trafiken där har då väjningsplikt mot den fortsatta huvudleden.

Men lita aldrig blint på det. Föraren på vägen där huvudleden nyss tog slut kan mycket väl ha missat skylten och komma rullande i god fart. Håll blicken på bilen, inte bara på regeln.

En huvudled upphör normalt vid en korsning där väjningsplikt eller stopplikt gäller mot korsande trafik, men den kan också upphöra mellan korsningar, och då används slutmärket Huvudled upphör. Huvudleden tar också slut där en motorväg eller motortrafikled börjar. När huvudleden har upphört gäller högerregeln i kommande korsningar, om ingenting annat anges.

Vägars fortsättning i korsning

Kör du på en huvudled som svänger i en korsning behåller du företrädet, alla anslutande vägar har fortfarande väjningsplikt. Men du måste ändå blinka, eftersom du byter riktning och andra behöver veta det. Det är en klassisk fälla i provfrågor: företräde tar inte bort skyldigheten att ge tecken.

För att göra det tydligt vilken väg som är den prioriterade används ibland tilläggstavlan Vägars fortsättning i korsning. Den visar en förenklad bild av korsningen sedd nerifrån, där du själv kommer underifrån, och den väg som inte har väjningsplikt ritas med ett tjockare streck. Sitter tavlan under huvudledsmärket kör du på den tjocka linjen. Sitter den under märket Väjningsplikt eller Stopplikt är det du som ska väja.

Enskilda vägar

En gul skylt med svart text och en röd pil betyder att vägen är enskild. Det innebär att den inte sköts av staten eller kommunen, och du ska räkna med lägre standard: hålor, grus, smala partier och glest med skyltar. Håll ner farten och var beredd på att bromsa.

Även om vägen känns folktom måste du köra som om ett möte kan komma när som helst, särskilt före kurvor och backkrön. Sänk farten och håll ut till höger där sikten är skymd. Kom också ihåg att högerregeln gäller precis som vanligt i korsningar med enskild väg, om inget vägmärke säger något annat. Att din väg är bredare eller mer trafikerad ger dig ingen förtur.

Järnvägskorsningar

Järnvägskorsningar, även kallade plankorsningar, är vanliga på landsvägar. Utgångspunkten är enkel och obarmhärtig: ett tåg i full fart har en bromssträcka på mellan 600 och 1 500 meter. Lokföraren kan alltså inte göra någonting åt en bil som står på spåret. Hela ansvaret för att passagen sker säkert ligger på dig.

Vad du ser på vägen fram

Ett varningsmärke talar om vilken typ av korsning du närmar dig, med eller utan bommar. Därefter kommer i regel tre gula avståndsmärken som delar in sträckan i tredjedelar. Märket längst från korsningen har tre röda streck, nästa har två, och det som står närmast spåret har ett. Ser du ett märke med ett streck vet du alltså att spåret är alldeles inpå dig.

Direkt före spårområdet sitter ett kryssmärke, ett för enkelspår och ett annat för flera spår. Ibland används dessutom plankorsningsskärmar, uppsatta till höger, till vänster och över vägen, för att korsningen ska synas bättre.

Finns ett stoppmärke före korsningen stannar du vid stopplinjen. Saknas stopplinje stannar du precis innan du skulle köra in på spårområdet.

Bevakad och obevakad korsning

Alla plankorsningar har kryssmärke. Är kryssmärket den enda skyddsanordningen kallas korsningen obevakad, och du får bara köra över när du själv har försäkrat dig om att inget tåg kommer.

Finns dessutom ljus- och ljudsignaler eller bommar är korsningen bevakad. Då krävs tre saker samtidigt: signalen ska tillåta körning, bommarna ska vara uppfällda, och du ska själv ha kontrollerat att inget tåg kommer. Titta åt båda hållen, varje gång. Teknik går sönder, och ingen skyddsanordning i världen tar över ditt ansvar.

Signalerna

Rött blinkande ljus betyder alltid stopp, även om bommarna står uppe. Lamporna blinkar växelvis från sida till sida för att fånga blicken. Du får inte passera stopplinjen, eller signalen om stopplinje saknas, förrän ljuset har slocknat.
Vitt blinkande ljus betyder inte fritt fram. Det är till för att göra korsningen lättare att upptäcka, och tåg kan komma ändå. Passera med stor försiktighet.

Själva passagen

När du har kontrollerat att spåret är fritt: växla ner till en låg växel och kör över utan att dröja. Låg växel minskar risken för motorstopp och ger dig mer kraft om du behöver komma undan snabbt. Stanna aldrig mitt på spåret för att någon står stilla på andra sidan, vänta i stället tills det finns plats för hela bilen bortom spåret.

Skulle du hamna innanför nedfällda bommar: kör rakt igenom dem. Bommarna är byggda för att brytas av, och de är oändligt mycket billigare än ditt liv.

Motorstopp på spåret

Har du en bil med manuell växellåda kan du ofta ta dig ur korsningen med startmotorn. Lägg i ettans växel, släpp upp kopplingen och vrid på tändningen, så hoppar bilen framåt bit för bit. Det fungerar inte på alla bilmodeller, men det är värt att testa.

Fungerar det inte, eller har du automatlåda, lägger du i neutralläge och puttar ut bilen. Går inte heller det ska du omedelbart kontakta polisen, som kan stoppa tågtrafiken.

Och det viktigaste av allt: om ett tåg närmar sig lämnar du bilen på en gång och tar dig långt bort från spåret, gärna snett bakåt i den riktning tåget kommer ifrån, så att du inte träffas av vrakdelar.

Regler att kunna utantill

Finns ljussignal i korsningen får du aldrig köra mot rött, inte ens om bommarna är uppfällda.
Det råder stoppförbud i järnvägskorsningar.
Det råder parkeringsförbud närmare än 30 meter före och efter en järnvägskorsning.
Det är förbjudet att köra om strax före och i en järnvägskorsning som saknar bommar eller trafiksignal med rött, gult och grönt ljus. Förbudet gäller dock inte omkörning av tvåhjuliga fordon.

Motsatsen gäller alltså formellt: i en korsning med bommar eller fullständig trafiksignal är omkörning tillåten. Men fråga dig varför du skulle vilja göra det. Riskerna är enorma och vinsten är noll.