Viktiga ord och begrepp

Teoriprovet testar inte bara vad du kan om trafik. Det testar också om du förstår språket som reglerna är skrivna på. Många frågor är enkla så fort du vet vad ett ord betyder – och omöjliga om du inte gör det. Därför har vi samlat de ord och begrepp du behöver ha i huvudet innan du sätter dig i provrummet.

Ett tips innan du börjar: svenska trafikord är nästan alltid sammansatta ord. De består av två eller tre kortare ord som klistrats ihop. Om du delar upp dem förstår du ofta betydelsen direkt. Väjningsplikt är väjning + plikt, alltså "skyldighet att väja". Huvudled är huvud + led, alltså "den viktigaste vägen". Tättbebyggt område är tätt + bebyggt, alltså "ett område där husen står tätt". Träna på att dela upp orden, så blir hela teorin lättare.

Väjning och företräde

Väjningsplikt – skyldighet att släppa fram andra. Att "väja" betyder att lämna plats. När du har väjningsplikt måste du tydligt visa att du tänker släppa fram andra genom att sakta ner i god tid, och stanna om det behövs. Du behöver inte alltid stanna – men du får aldrig tvinga någon annan att bromsa eller svänga undan för dig.

Lämna företräde – samma sak som att väja. "Företräde" betyder rätten att köra först. Ordet dyker ofta upp i provfrågor som "vem har företräde?". Kom ihåg att ingen har rätt att ta företräde med våld – även den som har rätten måste bromsa om någon annan gör fel.

Stopplikt – skyldighet att stanna helt, varje gång, även om vägen ser tom ut. Hjulen ska stå stilla. Du stannar i första hand vid stopplinjen på vägbanan. Finns ingen stopplinje stannar du precis innan du kör ut, på en plats där du ser och syns. Regeln finns för att tvinga fram några sekunders ordentlig koll – det är just i de sekunderna du hinner upptäcka mopeden du annars hade missat.

Högerregeln – grundregeln i korsningar där inget annat är skyltat: du ska lämna företräde åt fordon som kommer från höger. Den som kommer från vänster väjer alltså. Högerregeln gäller överraskande ofta i villaområden och på småvägar, där det varken finns skyltar eller markeringar.

Utfartsregeln – gäller när du kör ut på en väg från något som inte är en väg: en parkeringsplats, en bensinstation, en gårdsinfart, en gång- eller cykelbana. Då har du väjningsplikt mot alla, och regeln går före högerregeln. Tänk så här: kommer du "inifrån" ut i trafiken, är det du som ska anpassa dig.

Bussregeln – på vägar där det är 50 km/h eller lägre måste du släppa fram en buss som står vid en hållplats och blinkar ut. Sakta ner eller stanna. Är hastighetsbegränsningen högre än 50 km/h gäller det omvända: då är det bussen som har väjningsplikt mot dig. Regeln bygger på att bussar är tunga och startar långsamt – i låg fart kostar det dig nästan ingenting att vänta.

Huvudled – en genomgående väg där du som kör på leden har företräde framför alla som kommer in från sidovägar, oavsett vilket håll de kommer ifrån. Huvudleden börjar vid ett gult romb-format märke och slutar när samma märke är överkryssat. Viktigt: på en huvudled slutar högerregeln att gälla – men du får inte parkera på den, och kör du in på en huvudled har du själv väjningsplikt.

Övergångsställe – den vitmålade delen av körbanan där gående ska korsa. Ordet betyder helt enkelt "stället där man går över".

Bevakat övergångsställe – ett övergångsställe där trafiksignal eller polis bestämmer vem som får gå och vem som får köra. "Bevakat" betyder att någon eller något styr trafiken. Får du grönt får du köra, men du måste ändå släppa fram gående som redan hunnit ut på vägen.

Obevakat övergångsställe – ett övergångsställe utan signaler. Här har du alltid väjningsplikt mot gående som går över eller som just ska gå över. Titta efter personer som står och väntar vid kanten, inte bara efter dem som redan är ute på vägen.

Cykelpassage – en plats där cyklister och mopedister klass 2 korsar en körbana eller cykelbana. Här har cyklisten ingen egen företrädesrätt, men du ska hålla låg fart och du får aldrig köra på någon. Cykelpassager markeras oftast med små vita rutor på vägen.

Cykelöverfart – ungefär ett "övergångsställe för cyklar". Här har du som förare väjningsplikt mot cyklister och förare av moped klass 2 som är ute på eller ska ut på överfarten. En cykelöverfart är alltid skyltad och har vanligtvis farthinder, så att bilar tvingas ner i låg fart.

Blixtlåsprincipen – en princip som används när två körfält blir ett, till exempel vid vägarbete. Bilarna turas om, varannan från varje fält, precis som tänderna i ett blixtlås. Principen står inte som en paragraf i lagen, men den fungerar och räknas som gott trafikvett. Det snabbaste sättet framåt är att låta en bil gå in framför dig.

Vägar, gator och områden

Körbana – den del av vägen som är gjord för att köra på med fordon. Ordet är kör + bana. En vanlig väg består av körbana, eventuell vägren och sedan dike eller trottoar.

Körfält – en remsa av körbanan som är bred nog för en bil och avsedd för trafik i en riktning. I vardagsspråk säger många "fil", men i teorin heter det körfält. En körbana kan ha ett eller flera körfält.

Vägren – kanten av vägen utanför körbanan, ofta avgränsad med en heldragen kantlinje. "Ren" betyder just kant eller bård. Vägrenen är till för att stanna vid haveri, för gående och cyklister på landsväg, och för att du ska kunna underlätta för utryckningsfordon. Du kör alltså inte i vägrenen som en vanlig fil.

Tättbebyggt område – ett område som kommunen har bestämt ska räknas som stad eller samhälle. Det börjar och slutar med ett vägmärke som visar ortsnamnet. Inne i tättbebyggt område gäller flera särskilda regler, bland annat om hastighet och om var du får parkera. Ordet betyder ordagrant "område där det är tätt bebyggt" – många hus nära varandra.

Motorväg – en väg med skilda körbanor för de två färdriktningarna, planskilda korsningar och särskilda på- och avfarter. Bara fordon som är byggda för och får köra minst 40 km/h får användas där. Det är förbjudet att stanna, backa, vända eller gå på en motorväg.

Motortrafikled – en väg med nästan samma regler som motorvägen, men enklare byggd. Den kan ha bara en körbana med mötande trafik, ofta med mitträcke. Samma förbud gäller: ingen backning, ingen vändning, inga gående.

Accelerationsfält – påfartsfältet där du ökar farten innan du går ut i trafiken på en motorväg eller motortrafikled. Namnet säger vad du ska göra: accelerera. Målet är att komma upp i samma fart som trafiken på vägen och sedan glida in i en lucka. Att komma försiktigt smygande i 50 km/h är farligare än att hålla fart.

Retardationsfält – avfartsfältet. "Retardation" är motsatsen till acceleration, alltså inbromsning. Här ska du sänka farten – inte innan du svängt av. Ett vanligt fel är att bromsa redan på motorvägen och överraska den som kommer bakom.

Cirkulationsplats – det de flesta kallar rondell. Formellt är rondellen bara den runda ytan i mitten; hela anläggningen heter cirkulationsplats. Du har väjningsplikt när du kör in, och du använder blinkers när du kör ut.

Cykelbana – en egen bana för cyklar och moped klass 2, avskild från körbanan. Bilar får inte köra där, men du korsar den ofta – och då har du väjningsplikt enligt utfartsregeln om du kommer ut från en fastighet.

Cykelfält – till skillnad från cykelbanan ligger cykelfältet på själva körbanan och är bara avgränsat med en målad linje. Det är reserverat för cyklar och moped klass 2. Du får inte köra eller parkera i ett cykelfält.

Gågata – en gata som är till för fotgängare. Du får normalt inte köra längs en gågata, bara korsa den eller köra in för till exempel varuleverans där det tillåts. Det som gäller är de gåendes villkor: gångfart och väjningsplikt.

Gångfartsområde – ett område där bilar får finnas, men helt på fotgängarnas villkor. Du får inte köra fortare än gångfart (ungefär 7 km/h, alltså i takt med en person som går), du har väjningsplikt mot alla gående och du får bara parkera på markerade platser. Vanligt i stadskärnor och bostadsgårdar.

Plankorsning – en korsning i samma plan mellan väg och järnväg eller spårväg. "Plan" betyder här samma nivå: tåget och du delar mark. Närma dig alltid med låg fart och beredskap att stanna, och kör aldrig ut om du inte är säker på att du kommer hela vägen över.

Längsgående vägmarkering – målade linjer som följer vägen i färdriktningen, till exempel mittlinje, kantlinje, spärrlinje och heldragen linje. "Längsgående" = går längs med.

Tvärgående vägmarkering – målningar som går tvärs över vägen, till exempel stopplinje, väjningslinje och övergångsställe. "Tvärgående" = går tvärs över.

Hastighet, avstånd och sikt

Bashastighet – den hastighet som gäller när inget vägmärke säger något annat. Inom tättbebyggt område är bashastigheten 50 km/h, utanför tättbebyggt område 70 km/h. "Bas" betyder grund: det här är grundvärdet som andra skyltar ersätter. Ser du en 40-skylt gäller 40 tills nästa skylt eller tills området tar slut.

Sikt – hur långt du faktiskt kan se framåt. Ordet dyker upp i många sammansättningar: fri sikt betyder att inget skymmer, skymd sikt betyder att något är i vägen, och siktsträcka är antalet meter du överblickar. Grundprincipen är enkel och kommer igen i massor av provfrågor: du får aldrig köra fortare än att du kan stanna inom den sträcka du ser.

Reaktionstid – tiden från att du upptäcker faran till att du hinner trycka på bromsen. För en pigg och nykter förare räknar man med ungefär en sekund. Trötthet, alkohol, mobil och stress förlänger den – och en sekund i 90 km/h är 25 meter.

Reaktionssträcka – de meter bilen rullar under reaktionstiden. Den växer rakt av med farten: dubbel hastighet ger dubbelt så lång reaktionssträcka.

Bromssträcka – sträckan från att bromsen tar tills bilen står stilla. Den beter sig annorlunda: dubbel hastighet ger ungefär fyra gånger så lång bromssträcka. Det är därför små fartökningar får så stora konsekvenser.

Stoppsträcka – reaktionssträcka plus bromssträcka, alltså hela sträckan från "oj!" till stillastående bil. Räkna med den när du bedömer avstånd till älgen, barnet eller den stillastående kön runt kurvan.

Tresekundersregeln – ett enkelt sätt att mäta avståndet till bilen framför. Välj en fast punkt, till exempel en skylt. När bilen framför passerar den börjar du räkna: tusenett, tusentvå, tusentre. Är du framme innan du räknat klart ligger du för nära. Vid halka eller dålig sikt behöver du fler sekunder.

Rörelseenergi – den energi ett fordon har i rörelse. Den beror på vikten och på hastigheten, men hastigheten väger tyngst: dubbel fart ger fyra gånger så mycket energi. All den energin måste ta vägen någonstans vid en krock, och det är själva förklaringen till varför fart är den farligaste faktorn i trafiken.

Fartblindhet – när din känsla för hastighet slutar stämma. Efter en stunds landsvägs- eller motorvägskörning känns 90 km/h som ingenting, och 50-skylten i byn blir svår att respektera. Motmedlet är att titta på hastighetsmätaren i stället för att lita på magkänslan, särskilt när du kör in i ett samhälle.

Omkörning – när du passerar ett fordon som kör i samma riktning som du. Ordet är om + körning. Du kör om till vänster, med några undantag, och du behöver fri sikt på hela sträckan du behöver.

Flygande omkörning – du ökar farten och byter körfält i god tid, långt innan du är ifatt fordonet framför. Du "flyger" förbi utan att ligga tätt bakom. Detta är den säkraste varianten, eftersom du hela tiden ser förbi bilen du kör om.

Accelererande omkörning – du ligger först bakom fordonet, byter sedan fil och accelererar förbi. Nackdelen är att du ser sämre framåt medan du ligger tätt bakom, och att omkörningen tar längre tid och längre väg.

Bromsberedskap – du flyttar foten från gaspedalen och håller den över bromsen. Ordet är broms + beredskap, alltså "redo att bromsa". Det sparar tiondelar av sekunder, och när du gör det skärper du samtidigt uppmärksamheten. Ta bromsberedskap vid övergångsställen, skolor, backkrön och när något känns oklart.

Handlingsberedskap – ett steg bredare än bromsberedskap: du är beredd att göra något, vad som helst – bromsa, styra undan, gasa ur en situation. Du har redan tänkt tanken "vad gör jag om barnet springer ut?" innan det händer.

Fordon, vikter och mått

Lätt lastbil – en lastbil med totalvikt på högst 3 500 kg. Den får du köra på B-körkort. Är totalvikten högre räknas den som tung lastbil och kräver högre behörighet.

Moped klass 1 – en moped byggd för högst 45 km/h. Den ska vara registrerad, ha registreringsskylt och försäkring, och föraren behöver körkort (AM eller högre) och hjälm. Klass 1 hör hemma i körbanan, inte på cykelbanan.

Moped klass 2 – byggd för högst 25 km/h. Den körs på cykelbana där sådan finns och omfattas av flera regler som annars gäller cyklister, till exempel vid cykelöverfarter.

LGF – förkortning för långsamtgående fordon. De känns igen på den röd-orange triangeln bak och får inte köra fortare än 45 km/h; många, som traktorer, går ännu långsammare. När du kommer ifatt ett LGF-fordon på landsväg är fartskillnaden ofta 50 km/h eller mer, vilket är just därför de är så överraskande farliga.

Fordonståg – ett dragfordon med ett eller flera släp kopplade efter sig. Det heter "tåg" för att fordonen hänger ihop i rad. I Sverige får ett fordonståg normalt vara högst 25,25 meter långt.

Tjänstevikt – vad bilen väger körklar men olastad: full tank, olja, verktyg, reservhjul och förare inräknade. Ordet betyder ungefär "vikten i tjänst", alltså redo att användas.

Maxlast – den högsta lastvikt bilen får ta enligt registreringsbeviset. Kom ihåg att passagerare räknas som last. Fyra kompisar i baksätet äter snabbt upp maxlasten på en liten bil.

Totalvikt – tjänstevikt plus maxlast, alltså det mesta bilen får väga fullastad. Totalvikten är ett fast värde som står i registreringsbeviset och ändras inte av hur du lastar.

Bruttovikt – vad bilen faktiskt trycker mot vägen just nu, med den last och de passagerare den har för tillfället. Bruttovikten varierar från dag till dag, medan totalvikten står still. Vissa broar och vägar har begränsningar som handlar om bruttovikt.

Kultryck – hur hårt släpvagnens koppling trycker ner på bilens dragkula. Både bilen och släpet har ett högsta tillåtet kultryck. För lite tryck gör släpet instabilt, för mycket överbelastar bakvagnen – lasta släpet så att lite mer vikt hamnar framför hjulaxeln.

Bilens system och delar

ABS-bromsar – ett system som hindrar hjulen från att låsa sig vid hård inbromsning. Systemet släpper och tar om bromsen många gånger i sekunden, vilket känns som att pedalen skakar. Poängen är inte alltid kortare bromssträcka, utan att du behåller styrförmågan: med rullande hjul kan du fortfarande svänga undan.

Antisladdsystem – förkortas ofta ESP, ESC eller DSTC. Systemet känner av att bilen börjar sladda och bromsar enskilda hjul för att räta upp den. Det är en hjälp, inte en garanti – fysikens lagar går inte att programmera bort.

Bromsservo – kallas även vakuumservo. "Servo" betyder hjälpkraft. Bromsservon förstärker din fotkraft med hjälp av undertryck från motorn. Om motorn stannar försvinner hjälpen efter ett par pedaltryck, och då krävs mycket hårdare tramp för att bromsa.

Styrservo – samma idé, fast för ratten: en hjälpkraft som gör att du inte behöver ta i för att svänga. Slutar den fungera blir ratten tung, framför allt i låg fart och vid parkering.

Stötdämpare – dämpar bilens gungningar så att hjulen håller kontakt med vägen. Slitna stötdämpare känns som att bilen studsar eller vaggar, och de ger sämre väggrepp i kurvor och vid inbromsning. En bil med dåliga stötdämpare får längre bromssträcka.

Deformationszoner – delar av karossen fram och bak som är byggda för att vika sig kontrollerat vid en krock. "Deformation" betyder att formen ändras. Genom att plåten trycks ihop förlängs kollisionen med några tiondelar, och de tiondelarna sänker krafterna på kropparna inne i bilen. En bil som ser förstörd ut efter en krock har ofta gjort exakt det den skulle.

Katalysator – en reningsanordning i avgassystemet som omvandlar en stor del av de farliga avgaserna till mindre skadliga ämnen. Den fungerar dåligt förrän den blivit varm, vilket är en av anledningarna till att korta kallstarter i stan smutsar ner mest.

Nödhjul – ett smalare och lättare reservhjul som är tänkt för att ta dig till en verkstad, inte för vanlig körning. Kör lugnt, oftast högst 80 km/h, och byt så snart du kan.

Varningstriangel – den röda triangeln du ställer ut bakom bilen om du får stopp där den kan vara farlig för andra. Du ska ha en i bilen. Placera den så långt bakom att andra hinner reagera – längre bort ju högre hastigheten är på vägen.

Rattfrossa – skakningar i ratten, ofta vid en viss hastighet. Orsaken är vanligtvis obalanserade framhjul eller glapp i styrningen. Ordet "frossa" betyder skakningar, som när man huttrar.

Hjulbalansering – när verkstaden fäster små vikter på fälgen så att hjulet snurrar jämnt. Obalanserade hjul ger skakningar och ojämnt däckslitage.

Hjulinställning – justering av hjulens vinklar så att de står rakt och parallellt. Fel inställning gör att bilen drar åt sidan på rak väg och att däckens kanter slits ovanligt snabbt.

Döda vinkeln – området runt bilen som varken speglarna eller din blick rakt fram täcker. Det är "dött" för att ingenting syns där. Enda sättet att kontrollera det är att vrida på huvudet och titta över axeln. Gör det före varje filbyte, sväng och backning – en cyklist får plats i den döda vinkeln utan att du anar det.

Ljus och belysning

Halvljus – det ljus du normalt kör med. Det ska vara tänt i mörker, gryning, skymning och vid dålig sikt. Namnet syftar på att ljuset är sänkt så att det inte bländar mötande.

Helljus – det starka ljuset för mörk landsväg utan mötande trafik. Du måste blända av i god tid när du möter någon eller kör upp bakom en annan bil, och du får inte använda helljus i belyst tätort.

Varselljus – svagare ljus som bara syns framåt och vars enda uppgift är att göra bilen synlig i dagsljus. "Varsel" betyder att varna eller ge signal. Observera att bakljusen ofta inte tänds med varselljuset – därför räcker det inte när det börjar skymma.

Parkeringsljus – svaga positionsljus fram och bak. Du tänder dem om du parkerar eller stannar vid en väg i mörker, gryning eller skymning, så att andra ser var bilen står. Även vid ett kort stopp.

Bakljus – de röda lamporna bak som lyser så länge halvljus, helljus eller parkeringsljus är tänt. De visar var din bil är, men de är svaga.

Bromsljus – de starkt röda lamporna som tänds automatiskt när du trampar på bromsen. De är ditt viktigaste sätt att prata med bilen bakom. Ett lätt tryck på bromsen tidigt är ofta bättre varning än en kraftig inbromsning sent.

Backljus – vitt ljus bak som tänds av sig självt när du lägger i backväxeln. Det både lyser upp och varnar gående.

Dimljus – extra starkt ljus framåt, avsett för dimma eller mycket kraftig nederbörd. Det sitter lågt för att lysa under dimman i stället för i den. I dimma bländas du annars av ditt eget ljus.

Dimbakljus – ett mycket starkt rött ljus bak, som du bara får använda vid kraftigt nedsatt sikt. Det bländar den som kör bakom, så släck det så snart sikten blir bättre. Att glömma dimbakljuset tänt en vanlig regnkväll är både olagligt och irriterande för andra.

Blinkers – heter formellt körriktningsvisare, alltså "det som visar vilken riktning du ska köra". Du ska blinka innan du svänger, byter körfält, kör ut från en parkering eller lämnar en cirkulationsplats. Blinkersen är en förvarning, inte en ursäkt – du har fortfarande väjningsplikt om regeln säger det.

Väglag, väggrepp och krafter

Väggrepp – hur väl däcken håller fast i vägen, även kallat friktion. Allt du gör med bilen – gasa, bromsa, styra – förbrukar väggrepp. Gör du två saker samtidigt, till exempel bromsar hårt i en kurva, delar du på samma begränsade grepp.

Vattenplaning – när däcket inte hinner tränga undan vattnet och i stället glider upp på en vattenfilm. Då tappar du både styrning och bromsverkan helt. Risken ökar med hög fart, mycket vatten och slitna däck. Släpp gasen mjukt, håll ratten rak och undvik att bromsa hårt.

Underkylt regn – regndroppar som är kallare än noll grader när de faller och som fryser direkt vid kontakt med vägen. Resultatet är blixthalka på en väg som ser blöt och ofarlig ut.

Frysande regn – regn som är varmare än noll grader men landar på ett underlag som är kallare, till exempel en bro eller en väg efter en kall natt. Broar och skuggiga partier fryser först.

Vinterdäck – däck som är byggda för vinterväglag, med mjukare gummi och kraftigare mönster. De ska användas mellan 1 december och 31 mars när det råder vinterväglag. Vinterdäck finns som dubbdäck och som friktionsdäck (odubbade).

Friktionsdäck – dubbfria vinterdäck. De fungerar bra på snö och i kyla, men är sämre än dubbdäck på ren is. De sliter mindre på vägbanan och river upp mindre partiklar i stadsluften.

Mönsterdjup – hur djupa spåren i däckets slitbana är. Mönstret leder bort vatten och snö; är det för grunt tappar däcket greppet. Sommardäck måste ha minst 1,6 mm, vinterdäck minst 3,0 mm när det är vinterväglag. Byt gärna långt innan gränsen – säkerheten försämras stadigt på vägen dit.

Sidkraft – den kraft som uppstår i sidled mellan däck och vägbana när du svänger. Utan sidkrafter skulle bilen bara fortsätta rakt fram. När underlaget är halt räcker sidkraften inte till, och då börjar bilen glida ut ur kurvan.

Understyrning – bilen svänger mindre än du ber om med ratten och vill fortsätta rakt fram. Vanligast på framhjulsdrivna bilar när du kommer in i en kurva för fort. Lösningen är att släppa gasen och räta upp ratten något, inte att vrida ännu mer.

Överstyrning – motsatsen: bakvagnen glider ut och bilen svänger mer än du styrt. Det kan sluta i sladd. Titta dit du vill åka och styr mjukt åt det hållet.

Fällknivsverkan – när ett släp trycker på från sidan så att ekipaget viker sig i kopplingen, som en fällkniv som fälls ihop. Det händer lätt om släpet bromsar sämre än bilen eller om du bromsar hårt i en kurva på halt underlag.

Motorbromsning – att bromsa med motorn genom att släppa gasen med en växel ilagd. Det sliter inte på bromsarna, ger bra kontroll i utförsbackar och drar i praktiken ingen bensin, eftersom modern insprutning stryper bränslet när du rullar på gasen släppt.

Sparsam körning – på engelska EcoDriving. En körstil som sparar bränsle, pengar och miljö: läs trafiken långt fram, växla upp tidigt, håll jämn fart, rulla i stället för att gasa-bromsa. Bonusen är att sparsam körning nästan alltid också är säker körning.

Biobränsle – drivmedel som tillverkas av växter eller annat organiskt material, till exempel etanol, biogas och HVO. Till skillnad från fossila bränslen som bensin och diesel nybildas råvaran hela tiden, vilket gör att koldioxiden i kretsloppet är ny snarare än uppgrävd.

Du som förare: syn, trötthet och beteende

Direktseende – det lilla område mitt i blicken där du ser skarpt. Det är bara ett par procent av synfältet, ungefär så stort som en tumnagel på armlängds avstånd. Allt du verkligen läser av – skyltar, ansikten, siffror – kräver att du riktar direktseendet dit.

Periferiseende – resten av synfältet, alltså allt runtomkring. Det är suddigt men extremt bra på att upptäcka rörelse. Det är periferiseendet som får dig att känna "något rörde sig där borta" – och sedan måste du vrida blicken dit för att förstå vad det var.

Tunnelseende – när synfältet upplevs krympa till en tunnel. Det händer vid hög fart, men förvärras av stress, trötthet, alkohol och droger. Effekten är att du missar cyklisten som kommer från sidan trots att du "tittade rakt fram".

Selektiv varseblivning – hjärnans sätt att sålla. Du får in långt fler intryck än du kan hantera, så hjärnan väljer ut det den tror är viktigt. Bra när det fungerar, farligt när den sållar bort mopeden för att du letade efter bilar.

Mikrosömn – någon sekund av sömn som du inte märker att du haft. Den orsakas av sömnbrist och kan inte pratas eller kaffas bort mer än kortvarigt. Tre sekunders mikrosömn i 90 km/h betyder att du kört 75 meter med slutna ögon. Det enda som hjälper på riktigt är att stanna och sova.

Bortträngning – att skjuta undan obehagliga tankar om risk. Föraren vet att det är farligt men "tänker inte på det", ofta under stress eller grupptryck. Klassiskt exempel: alla i bilen vet att farten är för hög, men ingen säger något.

Reaktionsbildning – ett tvärtombeteende. Någon som är tyst och osynlig i vardagen kan bli aggressiv och dominant bakom ratten, där bilen ger anonymitet och makt.

Självhävdelse – att hela tiden vilja visa att man är bäst eller har rätt. I trafiken blir det tävlingskörning, tuta och gester, och en oförmåga att bara släppa förbi någon som beter sig dumt.

Defensiv körning – att köra med marginaler i stället för i marginalerna. Du planerar långt fram, håller avstånd, anpassar farten och räknar med att andra kan göra fel. Motsatsen, offensiv körning, handlar om att ta sig fram fort. Defensiv körning är statistiskt det säkraste sättet att köra och kostar dig nästan ingen tid alls.

Olycksfåglar – uttrycket för den mindre grupp förare som är inblandade i en oproportionerligt stor andel av olyckorna. Det handlar sällan om otur och nästan alltid om attityd: fart, alkohol, risktagande och en tro på att man är bättre än man är.

Så lär du dig – inlärningsbegrepp

Ytinlärning – du pluggar in svar utantill utan att förstå varför. Det kan räcka till ett prov, men kunskapen försvinner snabbt och hjälper dig inte i en verklig situation som inte såg ut exakt som i boken.

Djupinlärning – du förstår sambanden och orsakerna bakom reglerna. När du vet varför stopplikten finns behöver du inte minnas den – du kan räkna ut den. Djupinlärning är hela poängen med den här sajten, och det är också det som gör teoriprovets krångliga formuleringar hanterbara.

Överinlärning – att öva ett praktiskt moment så många gånger att det sitter i ryggmärgen: växla, backa, hitta draglägen. När handgreppen går automatiskt frigörs hjärnan till att titta på trafiken i stället för på pedalerna.

Sannolikhetsinlärning – du lär dig av erfarenhet vad som brukar hända, och fattar beslut utifrån det. Nyttigt, men lurigt: har det gått bra hundra gånger att chansa i en korsning börjar du tro att det alltid går bra.

Imitationsinlärning – du tar omedvetet efter hur andra kör, till exempel dina föräldrar eller kompisar. Det är en av de starkaste inlärningsformerna som finns, på gott och ont. Fundera på vems körstil du faktiskt kopierar.

Körkort, regler och försäkring

Prövotid – de två första åren efter att du tagit ditt första körkort. Blir körkortet återkallat under prövotiden räcker det inte att vänta ut spärrtiden: du måste göra om både teoriprovet och uppkörningen. AM-behörighet för moped startar ingen prövotid.

Rattfylleri – brottet att köra med minst 0,2 promille alkohol i blodet. Du kan också dömas för rattfylleri under den gränsen om du var påverkad så att du inte kunde köra säkert, och samma sak gäller vid narkotika och vissa läkemedel.

Grovt rattfylleri – gränsen går vid 1,0 promille. Men brottet kan bedömas som grovt även vid lägre halt, om körningen var direkt farlig eller ledde till en olycka. Påföljden är oftast fängelse och körkortet återkallas under lång tid.

Flygande inspektion – när polis eller bilinspektör stoppar ett fordon vid vägkanten och kontrollerar det på plats: däck, bromsar, ljus, last. "Flygande" betyder att kontrollen sker där och då, utan bokad tid.

Registreringsbesiktning – besiktning du måste göra om du bygger om bilen så att uppgifterna i registreringsbeviset inte längre stämmer, till exempel vid dragkrok eller ändrad motorstyrka. Den ska göras inom en månad efter ändringen.

Trafikförsäkring – den enda försäkring som är obligatorisk enligt lag för alla fordon i trafik. Den betalar personskador och skador du orsakar på andras egendom – men inte en enda krona på din egen bil. Kör du oförsäkrad tar staten ut en avgift som är dyrare än försäkringen.

Delkaskoförsäkring – täcker sådant som stöld, brand, glasskador, maskinskada och räddning, beroende på bolag. "Kasko" är ett gammalt ord för fordonets skrov, alltså själva bilen.

Vagnskadeförsäkring – täcker skador på din egen bil vid krock, dikeskörning eller skadegörelse, även när det var ditt fel. Nya bilar har ofta vagnskadegaranti från tillverkaren i stället, de första åren.

Halvförsäkring – trafikförsäkring plus delkasko. Vanligt val för en äldre bil där en vagnskadeförsäkring kostar mer än bilen är värd.

Helförsäkring – trafikförsäkring plus delkasko plus vagnskada. Det bredaste skyddet, och nästan alltid ett krav om bilen är köpt på avbetalning eller leasad.

Nollvisionen – riksdagens beslutade mål att ingen ska dödas eller skadas allvarligt i trafiken. Tanken bakom är att människor alltid kommer att göra misstag, så systemet måste byggas så att misstag inte blir dödliga: mitträcken, rondeller, sänkta hastigheter och säkrare bilar.

Skolskjuts – fordon, oftast buss eller taxi, som kör barn till och från skolan. Passera alltid en stillastående skolskjuts sakta och beredd på att stanna, särskilt om varningslamporna blinkar – barn som just klivit av springer ofta rakt ut framför fordonet.

Skolpatrull – äldre elever i orange regnkappa eller väst som hjälper yngre barn över vägen vid skolan. De får uppmärksamma dig på att barn ska korsa, men de har ingen rätt att stoppa eller dirigera trafiken. Sänk farten – deras närvaro betyder att det finns barn i rörelse.

Sista tipset inför provet

Läs inte den här listan som en ordlista du ska memorera. Läs den som en nyckel. När du stöter på en fråga du inte förstår, plocka isär det svåraste ordet i sina delar och fråga dig vad varje del betyder. Nio gånger av tio hittar du svaret där. Och när du fortfarande är osäker: välj det alternativ som ger störst marginal och mest hänsyn till oskyddade trafikanter – det är den principen hela svenska trafiklagstiftningen vilar på.

Viktiga ord och begrepp